Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Elin Sandberg om meditation, yoga och vetenskap.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkommen till Meditera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Idag sitter vi hemma hos mig och väntar in Elin Sandberg för att prata om meditation, yoga, medicin och vetenskap. Elin Sandberg bor idag i Örebro och hon driver den populära podcasten Yogadoktorn. Hon är utbildad läkare och gör nu sin AT med forskningsinriktning på sjukhuset i Örebro där hon även doktorerar genom ett projekt om yoga och dans för flickor med återkommande buksmärta. Elin upptäckte yogan när hon var 16 år och den kom att förändra hennes liv. 2012 gick hon sin första yogalärarutbildning. Hon har idag ett flertal utbildningar inom bland annat power yoga, ashtanga, mediyoga och inom olika former av dans. Hon brinner för att skapa glädje och medvetenhet och en hållbar väg till hälsa. Och det är precis det vi ska prata med Elin om idag. Hur kan meditation och yoga hjälpa oss att leva friskare liv? Vad kan vården lära av meditation? Och vilka tips har Elin till alla oss som vill meditera mer? Hej Elin, välkommen hem hit till mig.

Elin Sandberg
Tack, det känns jättefint och du är bjuden hit.

Axel Wennhall
Det känns jättekul att du är här. Vi sitter här kring vårt köksbord, du och jag Gustav. Och vi ska prata om meditation och yoga och medicin idag. Det ska bli superspännande. Men jag tänkte först föreslå att vi gör en landningsmeditation som vi tre kan göra här tillsammans. Men också som du som lyssnar kan göra. Jag kommer i sedvanlig ordning passa på att sluta mina ögon. Så du som lyssnar, om du kan göra det så rekommenderar jag att du gör det. Och hittar en position där du kan sätta dig bekvämt. Samtidigt där du känner dig vaken och alert. Inser du den här motsättningen i meditation? Att vi försöker vara så avslappnade som möjligt i kroppen. Men så alerta som möjligt i sinnet. Och ta ett djupt andetag in genom näsan och ut genom munnen. Bara känn att kroppen slappnar av lite mera när du andas ut. Och vänd bara sedan uppmärksamheten till tyngden i din kropp. Bara känn din tyngd om du sitter. Eller om du kanske ligger ner. Eller om du står. Vänd uppmärksamheten till de delar av din kropp som är i kontakt med underlaget. Oavsett om det är fotsulorna, hela kroppen eller skinkorna. Och låt bara den här kontakten hjälpa dig till det här ögonblicket. När det dyker upp tankar kan du bara göra en liten mental notering. Tanke. Istället för att följa med den och dess innehåll. Så bara låt den vara. Vänd tillbaka uppmärksamheten igen till kroppen. Och i din egen takt kan du vända tillbaka uppmärksamheten dit där du är just nu. Hej!

Elin Sandberg
Hej! Hur är läget? Fantastiskt! Nu känns det väldigt härligt.

Axel Wennhall
Skönt att få landa lite grann. Du kom ju precis, berättade du innan, från en tenta.

Elin Sandberg
Ja, jag kom nästan med andan i halsen. Vaknade och hetsade iväg till den här AT-tentan som jag ska gå idag. Det är 5,5 års läkarstudier plus AT-tjänstgöring som ska examineras av.

Axel Wennhall
Och det har du gjort innan idag?

Elin Sandberg
Ja, och det var egentligen skrivtid till klockan två. Men jag tänkte att jag nog skulle hinna hit till klockan ett. Och det gick ju bra. Ja, fint.

Axel Wennhall
Perfekt med en liten meditation som start.

Elin Sandberg
Ja, verkligen.

Axel Wennhall
Men varför inte börja där? Du har alltså precis gjort klart din AT.

Elin Sandberg
Jag är i slutet av min AT. Jag kommer vara färdig om ett par månader.

Axel Wennhall
Och hur kom det sig att du ville bli läkare?

Elin Sandberg
Ja, alltså jag vet inte. Jag har svarat på den frågan så många gånger och jag tror att jag alltid säger olika saker. Jag har velat det sedan jag var liten, säger mina föräldrar i alla fall. Och det var väl någonting jag uttryckte då tidigt och en idé som har spätts på genom åren. Men jag har alltid varit intresserad av människor och kroppen och alltid varit högpresterande, velat vara duktig och satt väldigt höga krav på mig själv. Så jag tror att det är många bäckar små som gjorde att jag väldigt tidigt i alla fall i livet bestämde mig för att jag ska bli läkare. Och sen har det inte varit någonting annat. Och sen har det varit lite skönt för mig själv också. Jag har missat mycket, FOMO. När jag verkligen har bestämt mig för att jag ska bli läkare så var det inte så mycket andra alternativ. Och det har varit skönt. Men den drömmen sträckte sig till läkarlegitimation och nu när jag står med den i handen så vet jag inte riktigt vad jag ska göra mer än det. Men det kommer att visa sig. Jag har en väldigt stor intresse för att jobba med människor i alla fall och då tror jag att läkarutbildningen är en bra grund att ha.

Axel Wennhall
För det är ju också ett av de benen du har när du har både din podcast och din hemsida och dina retreats som yogadoktorn.

Elin Sandberg
Absolut.

Axel Wennhall
Hur kom du in på yoga? När hände det här i ditt liv?

Elin Sandberg
Det hände egentligen när jag var tonåring. Jag var 16 år och hade ganska mycket ätstörningar och mådde inte så bra. Jag skulle precis börja gymnasiet och min pappa som är sjukgymnast kom hem med en artikel från nätet där det stod att yoga skulle vara bra för flickor med ätstörningar. Så han frågade om jag ville testa det och jag sa ja och han körde mig till ett litet lokalt gym i Löddeköping och köpte tio kort till mig så att jag skulle få yoga. Det var en ögonöppnare för mig och det var någonting som landade väldigt fint i mig och som gav mig precis det jag behövde och det jag hade längtat efter. Sen fanns det med mig och jag visste nog redan då när jag satte fötterna på yogamattan första gången och blev välkomnad in i det här rummet att det här kommer hjälpa mig och det kommer vara viktigt för mig och det är någonting som jag vill dela med mig av senare i mitt liv på något sätt. Jag tror att det såddes ett frö redan då och att det är fortfarande det som växer i och med det här arbetet både som läkare och med yogadoktorn som jag startade för ett par år sedan.

Axel Wennhall
Vad var det du upplevde i det där rummet tror du?

Elin Sandberg
En känsla av att komma hem och en känsla av att få lov att landa i min egen kropp och en känsla av att allting inte behöver gå så fort och ett verktyg att få lov att hitta in i någonting djupare i mig och framförallt att se mig själv. För mig som 16-åring som var väldigt beroende av att andra skulle se mig och väldigt stort behov av yttre validering och hade väldigt få verktyg att hitta in i mig själv på det sättet så var det livsnödvändigt tror jag.

Axel Wennhall
Hur hjälpte yogan dig sen med ätstörningarna?

Elin Sandberg
Jag kan inte säga att det bara var yogan men yogan var definitivt en väg. Att börja sakta in tror jag. Men i många lager. Yogan har haft så otroligt olika effekt och impact på mig i olika stadier av läkning så det är som att det verkar på olika lager av kropp och sinne och själ. Men till en början bara att få det utrymme att landa i och få det utrymmet med lite mindre ångest. Och sen sakta börja kunna trivas med att vara i min egen kropp. Att inte bara förakta den. Och att sakta också komma djupare in i mina känslor och kunna stanna kvar i dem och kunna hantera dem. Och också bli lite mer medveten om mina känslor och bli mer medveten om mina tankar och vilka tankar det är som leder till vilka känslor. Och sakta börja omprogrammera hela mitt system lite grann. Men det viktigaste av allt är att få en bromsknapp. Att både få en andningspaus på yogamattan men också lära mig sätt hur jag kan sakta ner mitt liv och nervsystem i det dagliga livet. För att öka min medvetenhet om mig själv och mina känslor tror jag.

Axel Wennhall
Jag tänkte att vi redan i inledningen skulle göra oss själva och lyssnarna en tjänst genom att definiera yoga och meditation och eventuellt de skillnader som finns. Om det finns någon skillnad. Hur ser du på det?

Elin Sandberg
Wow. Ja det här är en jättestor fråga. Och det är kanske därför ni också har en hel podcast om meditation. Vad är det? Men för mig har meditation alltid varit ett tillstånd där jag blir mer medveten om mig själv. Där jag blir mer närvarande i mina tankar och känslor. Och ett tillstånd där jag kan separera mig själv lite grann och inte bara vara i upplevelsen men också kunna se upplevelsen. Så mindfulness. Det har varit meditation för mig. Det har aldrig varit total tystnad och total bliss utan snarare bara ett annat form av medvetande. Och det finns för mig många olika sätt att ta mig dit. Men yoga kan vara ett sätt. Och sen att meditera kan vara ett annat sätt att uppnå meditation. Eller att dansa. Eller att göra andra medvetna saker. Men att meditation är mer ett state of consciousness eller vad man ska säga. Och yoga är mer ett verktyg att ta sig dit.

Axel Wennhall
Jag känner igen mig jättemycket på det du säger. Jag brukar definiera det som att det vi satt här och gjorde innan när vi landade tillsammans är någon typ av. Det är inte ett görande utan det är mer en form av att komma tillbaka till ett varande. Men det är ändå någon typ av medveten handling där vi syftar till att hämta tillbaka uppmärksamheten. Ja, definitivt. Och det brukar jag definiera som någon typ av mental träning. Och sen det du beskriver, den här typen av medvetenhet, att kunna bevittna sig själv lite utifrån sina tankar, sina känslor, sin kropp. Någon typ av mental kondition har jag landat ner i. Förmågan att kunna vara närvarande är en färdighet som vi kan öva upp.

Elin Sandberg
Ja, men jag håller verkligen med dig också. Vi kan beskriva samma sak på så många olika sätt. Och när jag precis hade börjat med yoga, eller inte precis börjat, men i början när jag hade hållit på med yoga ett tag och jag hade precis börjat min första yogalärarutbildning så var jag i Thailand med min dåvarande pojkvän och vi skulle gå på yogaklass. Och jag minns det så väl och jag skäms över det så mycket i efterhand men vi gick på den där yogaklassen på stranden och efteråt så vägrade jag betala. För jag tyckte det var ju inte yoga överhuvudtaget. För vi hade inte gjort några solhälsningar. Så det var liksom, då var det yoga för mig var att vi skulle göra de här positionerna och det skulle se ut på det här sättet och det skulle vara det. Och det har jag fått äta upp i efterhand efter att man har testat flera olika stilar av yoga att det kan se så extremt olika ut men det är liksom olika sätt att ta sig in. Och likadant med meditation som också kan se väldigt olika ut.

Axel Wennhall
Vad gör du idag för att komma till närvaro? Alltså vilka typer av, oavsett om det är yoga eller meditation, hur ser det ut för dig i ditt liv?

Elin Sandberg
Alldeles för lite och jag önskar att jag hade mer tid att göra det här. Men jag försöker att varje morgon åtminstone ta 20 minuter, en halvtimme att göra någon form av yoga eller någon form av meditativ övning för att landa, grunda mig själv och hitta hem. Det här statet som vi pratar om, att hitta det. Och sen försöker jag att sju minuter om dagen sätta mig ner och ställa klockan på sju minuter och stänga den på flight mode och sätta mig i tystnad och detatcha från allting som drar i uppmärksamheten. Och bara göra mig själv lite medveten om var jag är. En liten sju minuters incheckning. Och det håller jag ganska fasta på att jag försöker göra.

Axel Wennhall
Gör du det här vid någon speciell tidpunkt eller?

Elin Sandberg
Jag försöker att göra det på lunchtid. Men det är inte alltid att jag får till det och då brukar jag försöka göra det när jag kommer hem från jobb eller bara när jag kommer på det eller när jag känner att shit nu behöver jag verkligen check in liksom. Och jag tycker att sju minuter är en bra tid. För det är inte för kort och det är inte heller särskilt lång tid om man då försöker inbilla sig själv eller sitt unconscious mind som vill säga att jag har inte tid. Som det brukar göra. Du brukar sju minuter en dag någonstans alltid funka.

Axel Wennhall
Vad kul. Vi har precis spelat in en julkalender som troligtvis är ute när det här avsnittet släpps. Så vi har ju också valt sju minuter. Så vi säger sju minuter av närvaro. Det känns som att det är en gåva man kan ge sig själv.

Elin Sandberg
Ja det är fantastiskt. Och sen försöker jag så ofta jag kan gå iväg och yoga eller dansa eller någonting annat som jag vet får sätta mig i ett härligt steg.

Axel Wennhall
Du har ju haft ett spännande projekt har jag läst om nu när du har doktorerat som handlar just om dans. Kan inte du berätta lite grann om det?

Elin Sandberg
Jag har inte doktorerat än. Jag är inskriven som doktorand i ett projekt i Örebro med min handledare Anna Duberg. Det är hennes projekt. Och vi gör egentligen två artiklar eller två planerade artiklar i det här arbetet. Men den första handlade om dans för flickor med psykisk ohälsa. Och det andra projektet som är igång nu som vi håller på med datainsamling och dataanalys är yoga och dans för flickor med återkommande buksmärta. Och jag blir bara så glad när jag tänker på de här projekten för de tangerar så mycket av det som jag tycker är viktigt. Och jag tror. Alltså meditation är. Det är så viktigt. Vi pratade om det lite grann innan vi satte på micken också. Varför gav ingen de här verktygen till mig när jag var liten? Och någonting jag önskar att vi skulle kunna ge till våra barn och unga i högre utsträckning. Och det som tar oss bort från meditation, vägen in i oss själva, tror jag ofta handlar om att vi är så styrda från ett utifrånperspektiv och vi ska prestera och vi ska göra väldigt mycket. Och ett sätt att faktiskt enkelt komma in är att bara få lov att vara kravlösa. Så de här projekten har varit fokus i kravlöshet. Dansen dessutom är någonting som är socialt och det är roligt. Vi kommer nära varandra. Vi skapar trygghet i en grupp. Med social samvaro. Det är mycket friskfaktorer i det. Så både ett sätt att komma närmre varandra men också ett sätt att komma närmre sig själv. Så att det har varit fina projekt. Och dansprojektet som var det första projektet hade väldigt bra resultat och finns nu överallt i Sverige och det är kul.

Axel Wennhall
Och vad var de resultaten? Vad kom ni fram till?

Elin Sandberg
Det manuset som jag skrev i detta här, det handlade om trötthet. Och vi kunde se att flickorna som hade gjort det här har varit med och dansat. Det var en grupp som fick dansa och en grupp som inte fick dansa och så mätte vi dem mot varandra. Som en vanlig randomiserad kontrollerad studie. Men flickorna som fick dansa såg vi var mindre trötta när vi följde upp resultaten efter ett par månader och också efter att interventionen var avslutad. Så det var det som mitt manus handlade om. Men Anna skrev en hel avhandling på detta och såg att de mådde bättre, de hade bättre, skattade sin hälsa bättre. Och att de tyckte om det här. Och att det var en kvalitativ studie som berättade mycket om deras upplevelser kring detta här.

Axel Wennhall
Har ni sett någonting när det kommer till buksmärtor också?

Elin Sandberg
De resultaten håller vi på att analysera nu för det var det andra projektet. Så att jag har bara hört vad de här flickorna har sagt i sina intervjuer efter åtta månader. Men vi har inga resultat svar på vitt.

Axel Wennhall
Du ser glad ut.

Elin Sandberg
Ja, det var fint att få ta del av de här flickornas historier. Och det var många som sa att de hade mindre ont i magen. Och det var många som sa att de kanske fortfarande hade ont i magen men då hade de åtminstone verktyg att kunna ta hand om det. Men det var så mycket andra delar som kom fram i de här intervjuerna. Det är inga resultat från hur vi har analyserat detta här vetenskapligt. Men jag blev väldigt berörd av att lyssna på de här tjejerna. Och jag tycker att de effekterna som jag har känt av yoga och dans och det här vad det har gett mig att höra en åtta-nioåring sitta och återberätta samma sak. Då får jag lite så här, åh nu får jag gåshud bara jag pratar om det. Men att det känns väldigt viktigt. Och att det känns fint att ha fått lov att vara med och bidra med detta. Och ge dem det. Och kanske förhoppningsvis ännu fler om detta blir ett bra resultat. För att det är så viktigt att ge de här verktygen tidigt i livet.

Axel Wennhall
Vad är det för dans?

Elin Sandberg
Det är koreograferad dans som de gör. Både i dansprojektet och i det här andra projektet som heter Just in time. Med olika teman. Så de har fått lära sig en liten kort dans och så gör de den i grupp. Och alla har liksom tangerat några olika känslomässiga teman. Och dans är också ett bra sätt att komma i kontakt med våra känslor och uttrycka våra känslor på ett mer kontrollerat sätt. Så att vi försökte få in olika teman för att tangera så mycket som möjligt av det.

Axel Wennhall
Du nämnde också i inledningen just om känslor. Att du hade fått verktyg för att mer komma i kontakt med dina känslor och kanske vara med dem på ett skickligare sätt. Hur har det gått till för dig? Hur har de verktygen sett ut och hur använder du det i ditt liv idag?

Elin Sandberg
Var ska jag börja? Jag har alltid haft väldigt mycket känslor. Där kan vi börja. Men vissa saker när det händer så vet man att det här har påverkat mig på en djupare nivå. Och det här kommer vara viktigt för mig resten av mitt liv. Jag minns en dag så tydligt när jag kom hem från skolan och var trött. Man står i hallen och man möter sin käresta och det blir direkt den här lilla konflikten. För mig var det ganska vanligt. Jag har haft mycket känslor och de känslorna kommer oftast inte ut när vi är i skolan eller när vi är bland vänner eller på arbetet. Men det är lätt att de kommer ut i relationen. Det var lätt att vi hamnade i konflikt på grund av mina känslor. Jag minns det så väl, ett speciellt tillfälle när man står i hallen och den där känslan kommer igång. Att jag kan se hur det här kommer arta sig framåt. Om jag går igång på detta här så kommer jag trigga någonting i honom som kommer göra att han kommer bemöta mig ännu mer kränkt. Vilket gör att jag kommer bli ännu mer arg. Vilket kommer göra att han kommer bli arg. Vilket kommer göra att vi kommer börja den här pajkastningen. Och jag vill se direkt var det här kommer att sluta för det har återupprepat sig så många gånger. Det var liksom mer vardag just då. Och jag får en glimt innan jag reagerar på att antingen går vi den här vägen och vi kommer att sluta precis där vi brukar sluta. Vi kommer att sluta med att jag hyperventilerar och gråter och vi går och lägger oss arga. Jag kommer att vakna upp imorgon och låtsas som att ingenting har hänt. Fast hela dagen kommer att vara förstörd och vi kommer inte att få någonting gjort. Eller så kan jag ta ett andetag och stanna upp i detta här. Och jag kan be om en kram. Och jag kan säga att jag är ledsen. Och vi kan prata om det. Och vi kan gå den vägen. Och i den stunden där jag faktiskt aktivt valde, var ska vi gå? Och jag väljer den här vägen den här gången. Och det blev ett helt annat utfall. Och vi kom mycket närmre varandra men jag kom också mycket närmre mig själv. Och jag visste att nu har jag lärt mig detta här. Eller nu bygger jag om den här nervbanan till att vi går den här vägen istället. För det är så jag vill leva mitt liv. Det är slut på att skrika. Det är slut på att gråta. Det är slut på att triggas. Och det är slut på att fortsätta trigga och gå i de här destruktiva mönstren. Och då visste jag att jag hade lärt mig någonting. Tack vare meditationen. Och det där långa djupa andetaget som saktar ner och gör den där reaktionstiden lite längre. Och det var också fint när vi satt och intervjuade de här nioåringarna efter yogadansstudien. Och det var en tjej som sa det. Och hon sa att, ja, min lillebror är fortfarande lika jobbig. Men nu tar jag bara ett långt djupt andetag och så tänker jag att allt är lugnt. Och sen andas jag ut och så tänker jag att nu är jag inte arg längre. Och jag tänker att, eller hur? Att det är på något sätt som yoga ger oss. Och meditationen. När vi lyckas applicera det i de här vardagshändelserna som vi utsätts för hela tiden. Om och om och om och om igen. Då kan vi faktiskt ge oss själva en klapp på axeln och säga att vi har lärt oss någonting.

Axel Wennhall
Verkligen, wow.

Elin Sandberg
Nu kommer jag inte ihåg vad din fråga var, men du fick ett långt svar.

Axel Wennhall
Ja, men det var on point, verkligen. Jag kommer ihåg att jag läste i en bok där det var också barn som hade fått testa på meditation och mindfulness. Och då var det en kille i den här boken som beskrev mindfulness, det är förmågan att inte slå en annan kille i ansiktet.

Elin Sandberg
Eller hur?

Axel Wennhall
Det pekar just på det här att kunna, precis som du beskriver, att kunna stanna upp och få ett val.

Elin Sandberg
För vi styr ju ingenting som händer runt omkring oss. Världen kommer aldrig förändras. Men vi kan förändra hur vi navigerar i den. Och vad vi väljer att trigga igång på och vad vi väljer att backa ifrån. Och var vi sätter våra egna gränser och blir mer medvetna om cause and effect och handling. Och vad det gör med oss. Och jag tror att det är så viktigt att vi alla, kollektivt, i en värld som går snabbare och snabbare och snabbare, där det är lättare och lättare att bara triggas igång på allt det här. Att det blir viktigare och viktigare för oss att lära oss att ha koll på oss själva.

Axel Wennhall
På ett sätt så kan den här typen av övningar vara lite jobbiga för jag blir mycket, mycket mer medveten om mina reaktiva mönster, min lättretlighet, min irritation, hur jag kan, från ingenstans bli väldigt arg. Och jag ser ju de här mönstren mycket mer tydligt idag än vad jag någonsin har gjort innan. Och det är jobbigt att tro att jag har en bild av mig själv som inte stämmer överens med det jag faktiskt upplever. Men å andra sidan, att jag kan se det här är ju också själva förutsättningarna att jag ska kunna göra någonting, att jag ska kunna få det här valet. Och försöka i alla fall agera annorlunda nästa gång. Så att även om det inte alltid är så kul att bli medveten så är det det enda sättet att faktiskt kunna förändra. Annars styrs man av det här omedvetet.

Elin Sandberg
Absolut, för då ligger det där och puttrar någon annanstans och vi ser det inte och vi skyller på alla andra, det är deras fel och det är deras fel men allting är ju, det är ju i oss. Och det är det största ansvaret vi har att kunna ta ansvar för det. Men absolut, och att det är så lätt att tro att åh den spirituella vägen, det är en sådan väg av bliss och det är så fantastiskt och det är så lyckliga yogastunder och allting är fantastiskt på Bali. Men absolut inte, skulle jag säga. För att allt det här, desto mer medveten vi blir om oss själva och desto närmre vi har till våra, alltså nära till känslorna men desto mer vi kan känna av dem eller vara medvetna om dem, desto mer känner vi de negativa känslorna också. Det är inte det att de försvinner men det blir kanske lättare som du också säger att hantera dem. Men det är ingen väg av bliss.

Axel Wennhall
Nej, jag kan bara instämma. Hurt more, suffer less däremot. Att inte kanske vara fast i de här känslorna lika länge, det är verkligen vinsten med det här.

Elin Sandberg
Ja, och jag tror att desto mer vi övar också på att på något sätt släppa vår attachment och identifiering med olika känslor. Att okej, men det här är en känsla som jag har just nu men det är inte jag. Eller det här är tankar som jag har just nu men det är inte heller jag. Desto mer vi övar på att separera oss från det, desto längre ifrån oss kommer det och desto lättare blir det att inte ta saker personligt eller att inte ens ta sina egna känslor så personligt. Då blir det också lättare att släppa taget om dem som du sa. Då minskar lidandet men smärtan är kvar.

Axel Wennhall
Jag märker det själv. Jag har själv haft en period där jag verkligen inte har varit i något blissful state utan livet har känts lite tyngre och allt ifrån kanske lite lägre självförtroende till att vara nere lite grann helt enkelt. Så som livet är. En sak som jag har noterat, eller upptäckte i min meditation häromdagen, det var att jag har glömt bort att den här känslan som jag har haft, den kommer och går. Den är inte bestämd utan det är som att jag har trott på att nu är det så här. Att den här känslan, nu är den här och nu finns det inget slut på den här. Och gått runt omedvetet och intalat med det här och bara se det som en befrielse. Att bara vänta nu, det här stämmer ju inte. Och också under den här perioden har jag verkligen noterat och försökt påminna mig om alla de här små tillfällena då man bryter de här negativa känslomässiga förbannelserna. Att bara kunna skratta med en kompis eller man äter en bit choklad. Var det än är så finns det stunder hela tiden där den känslan försvinner. Så jag noterar mer och mer att det handlar mycket om vad det är för berättelse man går runt och berättar för sig själv. Nu är jag i ett deppigt tillstånd. Är det sant?

Elin Sandberg
Det är ju ännu bara en historia som vi älskar att intala oss själva. Och jag tror att desto mer vi sätter oss ner och checkar av och checkar in och lyssnar på vad är det som händer i mig? Vad är det för tankar som ligger där och gror? Desto lättare blir det att liksom vilka tankar vill jag föda och vilka vill jag inte föda? Och det blir någon form av conscious reprogramming över alla historier som jag berättar för mig själv. Och vilken verklighet vill jag leva i? För oftast finns det kanske ingenting som är sant eller falskt utan verkligheten är mer komplex än så. Men desto tydligare vi ser den desto lättare blir det också att välja in och välja bort. Tror jag. Och också se vad är det för kroppsliga tillstånd som gör att jag känner på vissa sätt. Alltid när jag har sovit dåligt till exempel då får jag mer negativa tankar. Eller om jag är stressad av någonting då får jag också mer negativa tankar. Eller när jag är i den här perioden av min menscykel då får jag också mer negativa tankar. Och att bara bli medveten om det. Och bara okej men det är ett tillstånd som kommer gå över. Då blir det också lättare att säga det är tillfälligt. Det är inte jag. Det är så just nu. Men det är inte jag. Och jag tror du håller med mig om det.

Axel Wennhall
Definitivt. Jag är lite nyfiken, du som nu har snart pluggat klart till läkare. Vad ser du saknas i den klassiska medicinen idag?

Elin Sandberg
Ja, vi har ju ett fantastiskt bra sjukvårdssystem. Det ska jag verkligen slå ett slag för. För det är så lätt när man börjar prata om det att man klankar ner på det. Det är så dåligt och vården är så dålig. Den är inte alls, den är helt fantastisk. Men den har vissa brister såklart. Jag blev besviken ganska tidigt när jag kom ut på vårdcentralen. En tanke som slog mig ofta då var så här, men varför gör vi ingenting som är på riktigt? Eller varför kommer vi aldrig till den riktiga kärnan? Varför symptomlindrar vi bara men gör aldrig någonting och inte rotar åt saken? Och det är främst där jag tror att vår svenska sjukvård brister lite grann. Att den, precis som allting annat i vårt dagliga samhälle, ska gå så fort. Och då är det lätt att vi symptomlindrar och springer vidare och symptomlindrar och springer vidare. Men att ta sig tiden att stanna upp och fundera ett extra steg. Men varför? Varför är vi i den här situationen? Varför mår den här personen dåligt? Eller varför har vi utvecklat den här symptomen? Att vi har väldigt sällan den tiden att sätta oss ner och fundera över det. Och där tycker jag personligen att det brister. Det blir ganska kortsiktigt när vi inte går ända in på djupet. Och att vi ofta jobbar med att behandla sjukdom men väldigt sällan till att faktiskt stärka det friska. Att vi inte tar tillvara på kroppens egen förmåga att läka sig själv och stärker det. Sen om det ska vara en roll som sjukvården ska uppfylla eller inte, det kan man debattera. Men var vill vi lägga ribban? Det är också en fråga som jag brukar ställa mig själv i alla fall. Jag tycker att vi ska sätta ribban högre och ha högre mål när det handlar om det.

Axel Wennhall
Så om du fick bestämma, hur skulle framtidens vård se ut?

Elin Sandberg
Jag skulle vilja jobba mer holistiskt överlag. Och jag tycker också att vi brister ofta för att vi separerar människan så himla mycket. Vi har specialister på det och specialister på det och specialister på det. Men det är svårt att få det här helhetsgreppet. Och desto bättre vi blir inom vissa specialiteter, eller alla specialiteter, desto längre ifrån kommer de varandra också. Och desto mer tappar vi om den basala kunskapen om vad en människa behöver för att må bra. Så om jag fick bestämma så skulle vi jobba mycket mer holistiskt. Vi kanske faktiskt skulle sätta sjuksköterskan i centrum istället för att ha läkaren i centrum. Och att den medicinska kompetensen är en del på ett stort hjul, men absolut inte den enda delen som är viktig. Utan att vi jobbar mer med kroppen, att vi jobbar mer med det mentala, att vi jobbar mer med livsstil och mer med någon form av andlighet eller livsåskådning eller andra stärkande faktorer som känns viktiga för den här individen. Och mer med rörelse såklart, och kost och allting. Så att man får med sig alla delar. Och inte separerar kroppen som någonting som är sjukt och någonting som vi ska behandla, utan att vi ser till helheten. Och att vi vidgar vårt perspektiv lite grann från att tänka att vi separerar oss själva lätt från kroppen och tänker att nu ska jag ta den här medicinen för att min kropp ska bli frisk. Och där tycker jag att feltänket börjar. Vi kan ta en medicin som kan hjälpa kroppen att bli frisk, men det är kroppen som kommer att bli frisk av sig själv. Det är liksom inte medicinen som är det viktiga, utan det är kroppens förmåga och sen så kan vi liksom hjälpa kroppen på olika sätt. Men medicin kan vara ett sätt. Men fysisk aktivitet och bra kost och bra relationer och ökad medvetenhet och lugn och ro och lycka och glädje är också lika viktiga delar.

Axel Wennhall
Ser du initiativ som rör sig mot det här eller känns det som att vården idag är ganska statisk?

Elin Sandberg
Nej, jag tycker att det är en jättepositiv utveckling på många sätt faktiskt. Jag var nervös när jag skapade Yogadoktor. Då kändes det som att, gud tänk jag kommer bli utesluten ur hela läkarsällskapet och de kommer inte tycka om det här. Men att jag har fått så mycket bra positiv feedback för det arbetet jag gör och för det jag liksom säger och står för och det ger mig en styrka i att fortsätta göra det. Och att yoga implementeras på väldigt många ställen. Att jag tycker att vi överlag, vi har så stora utmaningar i vården idag, speciellt med en ökande psykisk ohälsa. Och vi har inte resurserna att ta hand om det och psykisk ohälsa kan vi inte lösa med ett piller. Och vi behöver ta in nya saker. Och jag tror att många beslutsfattare och läkare och chefer börjar inse det och börjar att, man börjar jobba på annorlunda sätt och man börjar jobba mer teambaserat. Jag tycker det är jättepositivt. Och att Anna Duberg, min handledare, fick pris av Dagens Medicin i somras för att vara årets innovatör inom hälso och sjukvården. Och när det här priset går till ett dansprojekt för flickor med psykisk ohälsa så tycker jag också att det belyser ändå hur viktigt vi tycker att det är att det här kommer in och får bli en självklar del av vården.

Axel Wennhall
Väldigt positiva signaler.

Elin Sandberg
Väldigt positiva signaler. Underbart.

Axel Wennhall
Jag tänker på det här med sjukfrånvaro och jag blev så himla glad här om, det var nästan för ett halvår sedan så var jag på ett företag och hade en meditation och då känner jag hon som äger det här bolaget och då berättade hon att en av de yngre anställda hade sjukanmält sig för att hon kände sig lite under isen. Hon kände sig mentalt, i brist på sämre ord, hon kände sig lite mentalt sjuk. Hon mådde inte så bra och valde att sjukanmäla sig. Och jag blev så glad när jag hörde det för det pekade på en så otroligt stor mogenhet hos den här tjejen men framförallt att det förhoppningsvis kan komma upp en ny tid där vi inte bara kan vara sjuka i kroppen utan man också kan ta hand om sig själv mentalt. Att kunna se det sambandet att det finns perioder i livet då man behöver verkligen ta hand om sig själv. Det är inte bara när man får en förkylning eller feber som man nödvändigtvis måste vara hemma. Så jag hoppas verkligen att vi kommer få höra om mer sådant och flera sådana här initiativ där vi tar både det mentala på minst lika stort allvar om inte större än det fysiska.

Elin Sandberg
Det är jätteviktigt. Ja, verkligen. Jag understryker allt det du sa. Men fortfarande så är det så stigmatiserat med psykisk ohälsa och det börjar bli mindre stigmatiserat och det tycker jag också är positivt. Desto mer vi pratar om det och desto mer vi gör det okej för oss själva så gör vi det också mer okej för varandra att få lov att berätta om vi inte mår bra till exempel. Det är mer okej nu än vad det kanske har varit tidigare. Och det är en positiv rörelse tror jag. För jag tror inte att vi mår mer psykiskt dåligt. Det är så mycket rapporter som pratar om den ökande psykiska ohälsan och allt möjligt. Men egentligen tror jag inte att vi mår särskilt mycket sämre än vi vågar prata om det mer. Eller både och, det går hand i hand. Men jag tror att det är positivt att vi pratar om det mer.

Axel Wennhall
Verkligen. Ett annat sätt att se på det är att när man börjar meditera så är en av insikterna man får att man tänker väldigt mycket. Man har väldigt många tankar. Nämen menar du? Och det intressanta är att ju mer man mediterar desto mer tänker man. Så det kan ju kännas som att man går bakåt i meditationen. Första gången var jag hyfsat lugn och sinnet var stilla. Och nu när jag mediterar hundra gånger så är det bara kaos. Och jag tänker att det kan vara lite likadant när det kommer till psykisk ohälsa. Att vi blir bara mer och mer medvetna om att det finns vissa aspekter i livet som är jobbiga. Och ju mer vi kan våga tala om det desto mer kommer det att komma upp också. Det kan vara säkert en faktor av många. Du jobbar ju och träffar människor som är sjuka och döende. Vad har du lärt dig om livet genom att möta döden som läkare?

Elin Sandberg
Oj, wow. Jag har varit ganska förskonad från att möta så där väldigt mycket död faktiskt. Jag har inte varit på någon arbetsplats eller avdelning där vi har haft så svårt sjuka patienter. Men döden är ju alltid närvarande när man är i sjukvården. Även om den inte är precis framför i ens händer. Jag tror att desto närmre vi är döden desto närmre kommer vi livet också på något sätt. För mig är det en ganska positiv påminnelse om vad som är viktigt på riktigt. Jag vet inte om jag har något bra svar på den frågan.

Axel Wennhall
Nej, och det behöver du verkligen inte ha. Jag tycker att det är ett väldigt bra svar att komma närmre. Jag själv är väldigt nyfiken på döden. Och också det du beskriver att döden. Jag kommer ju aldrig i kontakt med döden och jag har varit väldigt förskonad hittills i mitt 33-åriga liv. Min morfar har levt men resten av mina mor och farföräldrar har gått bort. Men annars så lever alla som jag älskar. Så jag kommer inte i kontakt med döden så mycket. Just det här att kunna filosofera på döden och det faktum att jag inte alltid kommer vara här. Har på något sätt gett mig enormt mycket energi till att faktiskt också komma ner till vad som betyder någonting för mig. Och skala bort allting det som jag tänker betyder någonting. Men att verkligen komma ner till kärnan av vad som betyder för mig. Så där ser jag att den ger väldigt mycket kraft och väldigt mycket energi och väldigt mycket riktning. Så även om det bara är i tanken så för mig har det varit ett väldigt starkt verktyg till att komma ner i det som faktiskt betyder någonting.

Elin Sandberg
Men det tangerar faktiskt. Du frågade mig förut varför jag ville bli läkare. Och en av de. En stor anledning var också att jag tyckte väldigt mycket om sjukhus. Att jag fascinerades väldigt mycket av sjukhus och den miljön. Och jag blev väldigt lugn där. För mig har sjukhus alltid varit en liten bubbla av svävandet mellan liv och död på något sätt. Och där är det så mycket som inte är viktigt. Tid är inte viktigt överhuvudtaget. Vad som händer på stan är inte viktigt överhuvudtaget. Vad som hände igår är inte så himla viktigt egentligen. För att vi hamnar i det som är viktigt här och nu. Och vad är. Vi kommer närmare varandra på ett sätt. Vi får lättare att uttrycka oss. Och vi får. På något sätt vill jag inbilla mig att det ger oss ett större utrymme för kärlek. Och att få lov att möta varandra lite mer intimt och avskalat. Och för mig var det en stor längtan ända sedan barn. Att jag vill komma dit. Jag vill komma in på djupet. Och sjukhus var för mig ett sätt att faktiskt värna om det som är viktigt. Så att jag tror att döden har varit lite närvarande i den längtan. Absolut. Och att det har varit ett väldigt spirituellt rum. Om man ska säga så.

Axel Wennhall
Det låter som att sjukhuset var.

Elin Sandberg
Min kyrka.

Axel Wennhall
Ja men jag tänker att det var ett starkt möte med närvaro för dig.

Elin Sandberg
Absolut.

Axel Wennhall
Och med djup närvaro. Inte bara en ytlig närvaro utan det var ett rum där du faktiskt kunde gå in i det djupet på ett annat sätt. Precis som jag förstått att yoga är för dig idag.

Elin Sandberg
Absolut. Så det var också en bidragande faktor till att jag visste att jag ville jobba inom sjukvård. Och jobba på sjukhus. För att jag tyckte att det var fint på något sätt.

Axel Wennhall
Vi båda har ju ett förhållningssätt eller kanske en ambition att försöka prata om meditation och yoga. Och de upplevelserna i det här på ett enkelt och lättillgängligt sätt. På ett sätt som kanske, eller förhoppningsvis inte uppfattas som flummigt. Men hur ser du på den här typen av. Hur man kan kommunicera det vi upplever i det som kan kallas för spirituella övningar?

Okänd
Mm. Ja.

Elin Sandberg
Jag brottas fortfarande med den. Jag tycker att det är svårt. Och vad är flummet egentligen? Jag spelade faktiskt in ett avsnitt om just flum tidigare i höstas. För att jag tycker att det är intressant och kul. Jag vet själv när jag började med yoga, återigen så gick jag på yoga på gym. För att det för mig var riktig yoga och allt annat var bara flum. Det där med att andningen kan påverka oss, det var bara flummigt. Och det där med chakra och energi, det var också bara flummigt. Det hörde inte hemma i yogan tyckte jag då. Och nu ibland när jag hör mig själv prata och jag hör mig själv utifrån så bara, men gud. Hur ska någon förstå vad du pratar om överhuvudtaget? Du har blivit så flummig. Så det är lite subjektivt ibland. Men någonting jag tycker att jag kommer tillbaka till också i podden där jag försöker intervjua så mycket olika människor som möjligt. Det är forskare och det är yogalärare, det är personer med historier och det är andra läkare. Så att jag vill liksom ha en stor spännvidd. Och det som slår mig är att alla pratar om samma sak. Och att alla längtar efter samma sak. Och att det är liksom, vi har bara olika sätt att uttrycka det. Och också i yogan använder vi ett visst språk. Men det vi pratar om energi i yogan, vad är det egentligen? Det är en djupare kontakt med oss själva. Alla kan känna energi för vi kan gå in i ett rum och känna att här är det dålig energi. Vi kan vakna en morgon och vara höga eller låga. Det är också energi. Men det handlar bara om vilka ord vi säger och det kan låta hur flummigt som helst eller hur konkret som helst. Så jag vet inte, men om vi har ett språk som ligger nära oss själva och om vi är förankrade i det vi säger och att det kommer från en plats i oss som har en god intention och om vi har en vilja att vilja möta den personen som sitter framför oss så tror jag aldrig att vi uppfattas särskilt flummiga. Om vi bara lyckas skapa någon form av kontakt i det vi säger och att vi värnar om att vi ska försöka förstå varandra från två håll och bygga de här bryggorna som är så viktiga för att vi ska kunna förstå varandra. Så blir det inte flummigt.

Axel Wennhall
Nej, språket har ju verkligen sina brister när det kommer till upplevelser. Och när jag satt och läste igenom din hemsida inför den här intervjun och funderade på vad jag ville prata med dig om så kom just den här grejen upp. För vi har den som en gemensam beröringspunkt. Jag tänkte på det som också, om vi använder begreppet andliga, som den här är ju ändå någon typ av andlig podd eller spirituell eller mystisk eller det som då ibland kanske kan kallas flummigt. Så jag funderade lite grann på vad det innebär att det är det. Och en sak som jag landade ner i är ju att orden vi använder försöker ju bara peka mot upplevelser vi har. Och om vi tar till exempel känslan av att uppleva en solnedgång. Det går inte att beskriva med ord. Den enda anledningen till att vi kan förklara det för varandra är för att vi andra har varit med om det. Vi har sett det. Vilket gör att det finns en igenkänningsfaktor. Och när det kommer till den här typen av kontemplativa övningar som meditation och yoga är så kan de skapa upplevelser av djup närvaro som kan vara väldigt svåra att beskriva om man inte har varit där. Och däri kan jag se att då blir det mystiskt när man inte kan begripa. Så jag tror att ett sätt har i alla fall varit för mig är att kunna försöka översätta det med att det finns vissa typer av andliga eller upplevelser av djup närvaro som vi alla människor har kontakt med. Men de kanske kommer på andra sätt som att vara i naturen eller vara med ett barn eller vad det nu än är. Och där kan man i alla fall peka mot någonting. Men sen att man kanske till och med kan gå bortom det och ännu djupare och ännu djupare och ännu djupare.

Elin Sandberg
Jag tycker för mig har det varit så viktigt att inte bara prata om det jag vill förmedla utan också dela det. Jag vill inte bara hålla föreläsningar om yoga. Jag vill att ni ska komma till yogamattan och yoga. För mitt viktigaste mål är att ni ska få uppleva, inte att ni ska förstå. För att genom upplevelsen så kommer alla att förstå det på sitt egna vis och det kommer landa på olika sätt i var och en. Men att det just är upplevelsen som är så viktig. För jag tror också precis som du säger att det blir flummigt när vi inte förstår. Då blir det mystiskt och det låter konstigt och det skapar en rädsla i oss som skapar distans. Och då försvarar vi oss med att tänka att du är flummig eller det är flummigt. Det är flum du pratar om. Fast om vi väl har upplevt det så är det inte flum längre någonstans.

Axel Wennhall
Och där i kommer ju också, spelar ju faktiskt vetenskapen en roll. För vetenskapen kan idag med vissa typer av hjärnscanningar förklara saker som vi kanske har upplevt men som vi inte har kunnat förklara med bättre ord för andra. Finns det någon typ av, utan att gå in på specifika studier, har det varit under din resa att du har känt att du har lärt dig något som du skulle vilja dela med dig av alla? Det här borde alla veta.

Elin Sandberg
Alltså jättemycket. Och speciellt kan jag säga såhär i början av min speciellt yogalärarutbildning så var jag väldigt inne på att jag måste förklara det här vetenskapligt för att jag måste förstå vad det är som händer med mig och jag måste också ha vetenskapliga belägg när jag förklarar för hur det här funkar för alla andra. Vi andas långa djupa andetag, det påverkar nervsystemet direkt till att svänga mot en parasympatisk aktivitet och då blir vi lugna. När vi kommer ner i lugnare aktivitet så får vi tillgång till andra delar av hjärnan som gör att vi ser saker och ting mer holistiskt och inte bara strömlinjeformat. Wow, vilken insikt och vilken tillgång. Varför använder vi inte det? Och egentligen desto mer jag lär mig om hur yoga faktiskt fungerar fysiologiskt desto argare blir jag att det här inte har varit en stor kurs på läkarutbildningen för jag tycker att det är så basalt hur vi påverkas, hur vårt nervsystem påverkas av om vi är stressade eller om vi är avslappnade. Och i början så var jag väldigt inne på det, sen har jag släppt det mer och mer för att desto flummigare man blir desto mindre behöver man ha de där bevisen för desto mer litar jag på att det jag känner är tillräckligt sant för mig för att jag ska vara övertygad. Och där sätter jag punkt. Men det man faktiskt har sett hur meditation påverkar hjärnan är att hjärnan påverkas i precis motsatt riktning som den gör när vi är stressade. För när vi är stressade så blir amygdala mycket större, vårt varningssystem, vår alarmklocka i hjärnan den expanderar i storlek. Hippocampus, vårt område för att lagra och processa saker och minnen, vid stress minskar i storlek. Hjärnbarken, vår neurocortex, den minskar i storlek. Det är det man ser vid stress. Medans vid meditation och yoga så ser man exakt det motsatta. Amygdala blir mindre. Hippocampus ökar i storlek. Hjärnbarken blir tjockare och tätare. Vi får bättre signalering mellan olika delar av hjärnan vilket gör att vi får tillgång till en mer helhets. Alltså ett sätt att sätta ihop vår verklighet på ett annat sätt. Och också ett område i hjärnan som heter insula som hjälper oss att känna av vår kroppsliga state och att vår emotionella reglering blir större när vi mediterar. Och det är också en aha-upplevelse. Att det kanske inte bara är någonting med att alla som börjar meditera helt plötsligt vill bli vegetarianer eller bryr sig på hur de sover eller börjar äta mindre socker eller slutar dricka kaffe. För att har vi större förmåga att faktiskt känna på riktigt hur allt det här påverkar oss fysiologiskt. Vad händer i mig när jag äter kött tre gånger om dagen? Vad händer med mig när jag dricker åtta kaffekoppar? Vad händer med mig när jag äter socker efter varje måltid? Det påverkar oss. Att vi bygger upp någon stress inuti kroppen och då slutar vi göra det. För att vi är mer inkännande till hur vi påverkas av yttre stimuli. Och det tror jag är superviktigt. Och det tycker jag att alla borde veta. Och det tycker jag att vi borde lära oss på läkarutbildningen tidigare.

Axel Wennhall
Och framförallt uppleva.

Elin Sandberg
Och framförallt uppleva. Ja, gud. Men det finns jättemycket forskning att hämta hem där. Och för alla skeptiker ska jag titta efter Sara Lazars forskning. För hon har gjort väldigt mycket om meditation i hjärnan.

Axel Wennhall
Tack. Vi ska ju få uppleva det här med dig snart i podden. Men innan så tänkte jag fråga dig om du har några tips till alla som vill meditera mer?

Elin Sandberg
Ja, alltså sju minuter om dagen. Den är bra. Att sänka kraven och inte tro att jag ska börja meditera och jag måste sitta en och en halv timme varje dag. Och jag kommer bli shanty, miss shanty shanty om jag börjar med detta. Det kommer inte hända. Men att sänka kraven och också hitta sitt why. Varför? Jag tror att allting blir mycket starkare i oss om vi har en tydlig riktning med varför vi gör det. Och en öppenhet och nyfikenhet att inte fastna i en sak utan kanske prova flera olika saker. Speciellt om det handlar om yoga. Att vi inte bara går till en lärare och testar en yogaklass och förkastar dem inte gillar det. Utan att vi låter oss själva prova flera olika saker.

Axel Wennhall
Rymmer det åt?

Elin Sandberg
Det tror jag är bra.

Axel Wennhall
Vi har faktiskt ett litet nytt inslag som vi ska prova på dig här idag i podden. Som vi kallar Fem snabba.

Elin Sandberg
Okej.

Axel Wennhall
Så nu har du ju fått fundera här men bara gå på känsla.

Elin Sandberg
Okej. Det jobbar bra.

Axel Wennhall
Ja. Är du med? Vad eller vem gör dig mest närvarande?

Elin Sandberg
Kaffe. Det är bara för. Okej jag ska inte ge någon förklaring. Bara för att jag försöker tillåta mig att bara dricka en kopp om dagen och då måste jag njuta av den. Och den måste vara god.

Axel Wennhall
Ja jag känner igen mig på mina två koppar kaffe på morgonen. Det är det som får igång den här.

Elin Sandberg
Ja men det är mer doften av kaffet och känslan av att sitta med kaffekoppen i handen och verkligen njuta av att dricka det. Det är fantastiskt. Snarare än effekten i kroppen. Men det är också. Det är under watch. Ja det är bra.

Axel Wennhall
Vilken bok om meditation skulle du rekommendera alla att läsa?

Elin Sandberg
Lisa Rankin Mind Over Medicine. Handlar inte om meditation men handlar om spiritualitet och hälsa på ett väldigt bra sätt.

Axel Wennhall
Vad är du tacksam för just nu?

Elin Sandberg
Alla mina vänner.

Axel Wennhall
När grät du senast?

Elin Sandberg
På min morfars begravning för två veckor sedan.

Axel Wennhall
Vilket är det bästa rådet du har fått?

Elin Sandberg
Andas.

Axel Wennhall
Tack. Det gick ju jättebra. Nu ska ju vi få meditera med dig. Det ser jag fram emot. Kan inte du berätta vad vi ska göra och guida med oss in i den här upplevelsen?

Elin Sandberg
Ja. Och då vill jag faktiskt dela en övning där vi får komma ner i kroppen och röra oss lite grann. Alltså använda kroppen som ett sätt att hitta in det här. Så jag bjuder dig som lyssnar att gå och sätta dig någonstans. Att antingen sätta dig på golvet eller på en stol. Och gärna sluta dina ögon. Börja med att bara ta ett långt andetag hela vägen ner i magen. Precis som vi gjorde i början kanske ta ett sånt här långt andetag in. Genom näsan och andas ut genom munnen och sjunka lite djupare ner mot stolen, mot underlaget. Så att hela kroppen får lov att bli lite tyngre. Skanna av hur underlaget känns mot sittbenen, svanskotan. Om du kan känna dina fötter. Låt fötterna bli lite tyngre, låt höfterna bli lite tyngre. Och fortsätter att ta ett par långa djupa andetag hela vägen ner i magen. Innan vi rör oss så skannar vi av kroppen, hur det känns i våra handflator. Hur det känns i axlarna. Runt bröstkorgen. Vart andetaget landar i magen eller bröstet. Skanna av käkarna. Om du kan låta underkäken bli lite tyngre. Käkmusklerna får lov att slappna av. Släta ut huden över ansiktet. Föreställer dig att ögonen får vila och vara tunga. Fortsätter att ta långa djupa andetag hela vägen ner i magen. Riktar fokus ner till bäckenbotten. Tänk att vi lyfter upp bäckenbotten lite grann. Kniper åt lite grann för att hitta aktivitet i vår rot. Kanske nästa gång du andas in lyfter naveln lite längre upp in mot ryggraden. För att stabilisera nedre delen av ryggen när magen sitter stadigt. Tänk att ryggraden får lov att bli lite längre som att den växer från svanskotan genom alla kotor upp ut genom toppen av huvudet. Gör dig själv en halv centimeter längre. Med nästa inandning föreställer du dig att kroppen blir lite längre. Att sittbenen kommer lite djupare ner mot underlaget och toppen av huvudet kommer lite högre upp mot tak. Andas ut och håll kvar den där långa ryggraden men låt axlarna få lov att bli lite tyngre. Sitt kvar med den här långa stabila ryggraden. Vi kommer göra ett par övningar för våra axlar och ett par övningar för vår nacke. Vi låter ryggraden vara helt stilla. Vi låter andetagen vara lika långa och lugna. Med nästa inandning lyfter vi axlarna upp mot öronen och spänner till, håller till, håller till. Vi andas ut och sänker axlarna bakåt, nedåt. Vi andas in och lyfter axlarna framåt, uppåt. Som mjuka cirklar. Andas ut och kom bakåt, nedåt. Man kan göra små cirklar, man kan göra stora cirklar, men fortsätt att följa ditt eget andetag. Sätt ihop andning och rörelse så att rörelsen kan få lov att följa det här andetaget. Ryggraden är fortfarande stilla, axlarna gör mjuka cirklar. Använd den här rörelsen som ett sätt att skanna av hur det känns i dina axlar idag. Hur känns det runt min bröstkorg? Kan jag bjuda in lite mer mjukhet? Lite mer värme? Kan jag skapa lite mer avslappning runt min bröstkorg, runt mina axlar med hjälp av de här cirklarna? Om vi tillåter oss själva att massera oss själva inifrån. Vi behöver aldrig gå till någon annan att massera oss när vi väl lär oss hur vi ska beröra oss själva. Vi gör ett par stora cirklar till. är också ett sådant fantastiskt verktyg för om vi är uppe i varv och vill slappna av så kan vi röra oss långsamt. Är vi nere och behöver ha mer energi så kan vi bjuda in lite mer tempo i våra rörelser. Vi gör det en gång till den här gången. Andas in och lyfter axlarna lite högre upp. Lite högre upp och lite högre upp. Spänner till, spänner till, spänner till, spänner till. Spänner armarna, spänner handlederna. Andas ut och slappna av. Känn in effekten av den rörelsen i axlarna och skulderbladen. Vi har fortfarande en lång rak ryggrad, lite aktivitet i bäckenbotten, lite aktivitet i nedre delen av magen. Lång rak ryggrad. Nästa gång du andas ut så tippar hakan ner mot bröstkorgen. Vi ska göra stora cirklar med nacken. Andas in och rikta hakan till höger axel och upp mot tak. Andas ut och låt hakan komma över vänster axel och tillbaka ner mot bröstkorgen. Så mjuka cirklar. Fortsätt att följa andetaget. Och gå i precis det tempot som känns rimligt för din nacke. Du behöver aldrig pressa eller pusha om det är någonting som gör ont. Utan gå så långt som det känns bekvämt för dig. Hela tiden ha längd i nacken. Som om vi vill ha ett litet avstånd mellan nacke och öron. Axlar och öron. Tänk att vi skapar lite plats, lite space. Längst med nacken och baksidan av huvudet. Samtidigt som vi gör de här cirklarna så fortsätter vi att slappna av i käkarna, slappna av i pannan. Fortfarande kan vi göra långsamma rörelser om du vill komma ner i varv. Lite mer tempo om du vill samla lite energi. Och om du sitter på en parkbänk ute på stan eller på tunnelbanan där du inte vill röra dig, vad föreställer du dig att du gör de här rörelserna? Gör det en gång till. En mjuk rörelse för nacken. Andas ut och kom tillbaka till mitten. Ta ett andetag på mitten innan vi byter håll och gör ett par cirklar åt andra hållet. Och ibland när vi rör på nacke och axlar eller andra delar av kroppen så noterar vi att det känns spänt. Det känns som att det gör ont eller obehagligt. Vi låter det också bara vara en observation utan att lägga någon värdering i det. Det är mer som en liten upptäcktsfärd in, en liten incheck i hur mår min kropp just nu. Och framförallt vad behöver min kropp just nu. Så två långa, långsamma mjuka cirklar till. Innan vi landar på mitten och hittar tillbaka till den här långa rakare graden. Notera hur det känns i dina handflator nu. Hur det känns runt dina käkar. Hur din panna känns. Hur nacken känns. Och om du vill nästa gång du andas in så ta och lyft händerna rakt upp och gör dig så lång du bara kan. Precis som man gör på morgonen när man vaknar kanske sträcker sig från sida till sida. Och sträcker ut litegrann mellan revbenen. Öppnar upp litegrann i bröstkorgen. Rör litegrann på fingertopparna. Och ger oss själva världens största leende när vi öppnar ögonen och låter händerna komma ner.

Okänd
Tack.

Elin Sandberg
Alltid avsluta med ett skratt.

Axel Wennhall
Hur känns det Gustav? Tummen upp. Vilken AB. Elin, tusen tack för att du har kommit hit idag. Innan vi ska säga hejdå och släppa iväg dig hemåt så tänkte vi bara fråga om du har något tips på någon gäst som du skulle vilja höra i Meditera Mera?

Elin Sandberg
Alltså jag vill ju höra Lisa Rankin prata. Och jag vill också höra Bessel Van Der Kolk och Satya Kalasa.

Axel Wennhall
Vilka är det?

Elin Sandberg
Det är två stora forskare. Satya Kalasa är en yogaforskare på Harvard. Han vill jag höra prata. Och Bessel Van Der Kolk som forskar i USA. Som forskar mycket på trauma och hur det påverkar kroppen och nervsystemet. Och hur man kan använda både yoga och dans och meditation och andra kroppsnärvarande tekniker för att läka effekterna av trauma i kroppen.

Axel Wennhall
Underbart. Tack för tipset. Och tack för idag.

Okänd
Tack.

Axel Wennhall
Tack själv. Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera Mera med Elin Sandberg. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Elins meditation. Om du vill komma i kontakt med Elin hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida, breathein.se. Och vi som gör den här podden är ju jag, Axel Wennhall, och tillsammans med mig har jag Gustav Nord. Vi driver ju Breathe In där vi arrangerar kombinerade meditations och äventyrsresor. Men innan vi avslutar idag så skulle jag vilja rikta ett stort tack till Apotek Hjärtat som kliver in och sponsrar den här podden under december. Jag talar för oss båda när jag säger att vi verkligen älskar att göra den här podden och hela tiden få lära oss om meditation och närvaro av våra gäster. Men vi gör också den för att dela med oss av det här och få fler att upptäcka meditation. För precis som vi vet att vi behöver sova ordentligt, vi behöver träna, vi behöver äta bra mat, så är meditation och mental träning en minst lika viktig pusselbit i vårt välmående. Så därför känner vi stor tacksamhet till Apotek Hjärtat som faktiskt möjliggör att vi kan fortsätta att lägga tid på den här podden och träffa de här gästerna. Från Breathe-ins håll så har vi också lagt ut flera retreats för 2020. Och ett retreat är en resa när man åker iväg för att egentligen bara kunna fokusera på att vara närvarande. Så vi lägger undan alla krav, alla borden och alla måsten. Men vi har ett syfte och det är att vara vakna och medvetna under de här resorna. Och målet är inte bara att kunna vara med närvarande under själva helgen, utan även när du kommer hem. I slutet på februari och i slutet på april kommer vi ha vårt första helgretreat på Björnbacka gård som ligger ungefär 30 minuter utanför Stockholm. Vilket betyder att du kan komma på fredag efter jobbet och vara hemma på söndag innan middagen. Vi kommer helt enkelt ha 48 timmar av närvaro där vi kommer meditera massa och det spelar ingen roll om du aldrig tidigare har mediterat eller om du är en van meditatör. Och vi kommer även utforska skogarna runt omkring på långa vandringar under dagarna. Det här är första gången vi åker till Björnbacka och vi längtar verkligen dit. Och i slutet på mars åker vi tillbaka till Margretheholm som ligger strax utanför Mullsjö tillsammans med Thess Elgquist för att meditera, vandra och lära oss mer om växtbaserad mat och mindful eating. Vi kör alltså en favorit i repris på Breathe In Eats. Här kommer vi bo på ett slott, äta fantastisk mat, meditera och vandra i gammelskogen där. Det var helt fantastiskt sist och vi kan inte vänta på att få komma tillbaka. Om något av de här retreatsen låter som något för dig, gå då in på vår hemsida breathein.se för att läsa mer och boka. Och är det någonting vi har tagit med oss från vårt samtal med Elin, är det att stanna upp när man kommer hem i hallen och fråga sig vart kvällen ska ta vägen.