Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Meya minds om meditation för barn och ungdomar.

Axel Wennhall – 0:00
Varmt välkommen till Meditera mera, en podd från Mindfully med mig Axel Wennhall och Gustav Nord. Vi är hemma hos Gustav just nu och ska träffa Sofia Kingstedt von Corswant och Moa Turander för att prata om meditation för barn och ungdomar. Sofia Kingstedt från Korsfant är beteendevetare och gymnasielärare i psykologi, mental träning och idrott och hälsa. Hon är också yogalärare och undervisar barn, ungdomar och vuxna. Moa Turander har en kandidatexamen i näringspsykologi från Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon har en bakgrund som management konsult och hon är också meditation och yogalärare. Tillsammans driver Sofia och Moa bolaget Meya Minds som utbildar barn och ungdomar i forskningsbaserade verktyg för mental hälsa. De är verksamma i förskola, grundskola och gymnasiet och har sedan 2018 undervisat nära 3 500 elever. Nu har vi på Mindfully fått den stora äran att samarbeta med Sofia och Moa och Meya Minds för att erbjuda meditationer för både barn och ungdomar i åldrarna 4 17 år. I vårt samtal pratar vi om meditation och mindfulness för barn och ungdomar. Hur tas det emot av eleverna som de möter? Vilka effekter verkar det ge? Kan man verkligen börja meditera när man är fyra år gammal? Vad är bra att tänka på för oss föräldrar som vill introducera meditation för våra barn? Och vilka tips har Sofia och Moa till alla oss som vill meditera mera med våra familjer för att leva ett mer närvarande liv? Hej Sofia och hej Moa. Välkomna till Meditera mera.

Sofia Kingstedt von Corswant – 2:04
Hej. Hej.

Axel Wennhall – 2:05
Vi träffades första gången Moa i november förra året, så det är drygt ett halvår sedan. Och nu så när det här avsnittet släpps så finns ju era meditationer för barn och ungdomar i Mindfully. Och det är precis det vi ska prata om idag. Just meditation och mindfulness för barn och unga. Innan vi inleder samtalet så brukar vi alltid ha en landningsmeditation. Ni har redan berättat för mig att ni är taggade. Så vi är ju hemma hos Gustav. Ni sitter i soffan. Jag sitter på en stol mittemot. Gustav sitter bredvid mig. Lyssnar du på det här avsnittet kanske du är ute och går. Sitter någon annanstans, befinner dig någonstans. Som vanligt, om du har möjlighet att bara stanna upp rent fysiskt för en kort stund, ett par, tre minuter så rekommenderar jag dig att göra det. Men du kan göra den här meditationen även annars. Som du vill kan du sluta ögonen. Går givetvis bra med att meditera med öppna ögon. Och det vi ska göra som vi gör när vi mediterar är bara att notera var vi har vår uppmärksamhet just nu. Troligtvis har du din uppmärksamhet vid min röst. Lyssnar på det här avsnittet. Så vi kan bibehålla uppmärksamheten vid vår hörsel. Och se bara om du kan skifta. Så att du nyfiket observerar de ljud som kommer och går i ditt medvetande här och nu. Bara lyssna. Okej, så det var en kort landningsmeditation. Och om du har haft ögonen slutna så kan du öppna dem nu igen. Hej.

Sofia Kingstedt von Corswant – 5:25
Hej. Tack snälla.

Moa Turander – 5:28
Ja, tack.

Axel Wennhall – 5:29
Tack själva. Kul att ni bägge två är här. Jag tror att det här kanske är första avsnittet där vi har två gäster i podden. Så jag tänkte att jag börjar med dig Sofia. Var befann du dig i livet när du upptäckte meditation?

Sofia Kingstedt von Corswant – 5:50
Jag var ganska ung. Jag gick på gymnasiet. Eller det var egentligen yoga som jag fann då. Och genom yoga som jag fann meditation. Men jag var en period i livet där jag inte mådde så bra. Jag kämpade med min psykiska hälsa och var sjuk i anorexia. Första mötet var i en yogaklass. Min mamma tog med mig till yoga för hon hade hört att det kanske skulle kunna vara bra. Jag minns att jag var väldigt, väldigt rastlös och i princip bara väntade tills det skulle vara klart så att jag kunde ut och springa eller röra på kroppen. Men det var ändå någonting som, jag vet inte, skapade någon form av nyfikenhet för att jag valde att återvända till yogasalen. Så när jag var 20 och hade flyttat hemifrån, hade flyttat upp till Stockholm, så testade jag en variant av yoga som heter Bikram-yoga. Värme-yoga. Och varför jag valde det? Ja, det var väl av en destruktiv anledning. Jag hade hört att det var en bra träning och man svettades mycket och gjorde av med mycket kalorier. Men under den här tiden som jag höll på med Bikram-yoga så skedde ett skifte. Från att jag gick dit för att liksom piska mig själv så märkte jag att jag gick dit av en annan anledning. Jag gick dit för att få djup andas. Jag gick dit för att få den där pausen från min jäkligt jobbiga inre kritiker. Den här dömande rösten som aldrig riktigt lät mig vara ifred. Så jag blev väldigt nyfiken på på vilket sätt det här kunde ge mig något i livet. Så efter några år av Bikram-yoga och under en tid när jag också blev frisk, så hittade jag till andra former av yoga och även andra former av meditation. Så både yoga och meditation har varit jätteviktiga inslag i tillfrisknandet och även i min tillvaro än idag. Både för att liksom hitta ner och hem i kroppen och även liksom hitta de här tillfällena av lite distans till tankar, självrespekt, självkännedom.

Axel Wennhall – 8:25
För visst var det sen så att ert samarbete kom in lite senare, men att du började, för du är ju också lärare, så du började undervisa meditation i skolan. Hur kom det sig?

Sofia Kingstedt von Corswant – 8:41
Nej men jag var ju själv sjuk, eller blev sjuk när jag gick på gymnasiet och jag vet att jag redan då kände att det var någonting som saknades. Jag vet att jag kände mig väldigt ensam i liksom min psykiska ohälsa och jag tyckte att skolan hanterade det på ett väldigt klumpigt sätt. Jag blev till exempel avstängd från skolidrotten, det var flera vänner och liksom lärare som inte riktigt visste hur de skulle bemöta mig eller vad de skulle säga till mig. Så jag hade liksom en egen upplevelse av att, varför gör man liksom ingenting? Skolan är ju en arena där man träffar de här barnen och ungdomarna varje dag. Sen utbildade jag mig själv inom psykologi och gick också på idrotts-GH, Gymnastik och idrottshögskolan. Jag var inte riktigt säker på att det var lärare jag ville bli, men jag tänker att jag börjar där och ser hur jag kan använda min egna erfarenhet och de här ämnena. Och sen minns jag liksom första dagen egentligen, eller första tiden som lärare, att jag liksom upplevde det där igen. Okej, det finns väldigt många ungdomar, inte att alla var sjuka, men att de hade sina utmaningar. En stressfylld tillvaro, en självkritisk tillvaro, svårt att koncentrera sig. Så då började jag införliva övningar i meditation och även andning och avslappning. Såna övningar som egentligen hade hjälpt mig. Och vi märkte ganska fort, eller vi fick höra och ta del av ungdomarnas egna upplevelser av det och även märkte mina kollegor en effekt av de här övningarna. Jag minns särskilt en kollega, Marianne, som hade en grupp som jag mediterade med varje måndag morgon. Hon hade dem i matte efteråt och utan att hon visste vad jag gjorde så var hon väldigt nyfiken och bara vad är det du gör på lektionerna? För de koncentrerar sig och är så lugna på matten jämfört med när jag har dem en annan dag. Och ungdomarna kände också att de hittade verktyg som de kunde använda i perioder när de behövde det. Både kanske inför ett viktigt prov eller för att kunna somna på kvällen eller hitta den där självdistansen eller medvetenheten kring tankar.

Axel Wennhall – 11:16
Vi ska komma in mera på ert gemensamma arbete med Meya Minds och det jobb ni gör i skolor. Moa, hur upptäckte du meditation? Vad befann du dig i livet då?

Moa Turander – 11:29
Jag började också ur yogaspåret. Jag kan minnas den klassen där jag låg där i shavasana och bara va? Nu känner jag en sorts snällhet till mig själv. Och i den fasen av livet, jag var 22 eller 23, det här var i Hollywood. Jag bodde i West Hollywood då i fyra år. Och livet som det var då var ganska stressfyllt och svårt. Så jag hade väldigt mycket självkritik och jag tyckte det var jobbigt att hantera alla tankar och känslor. Så låg jag där på yogamattan och precis som Sofia så hade jag kommit in på yogan för att jag trodde att jag skulle bli bättre på någonting. Jag behövde komplettera min träningsrutin med mer statiska övningar och rörlighet. Så det kom lite som en överraskning och från det så blev jag helt hooked på den träningsformen just för att det gav mig en ny dimension till mig själv. Fortsatte med yogan och sen då när jag var gravid några år senare, då började jag meditera med en meditationsapp på tunnelbanan. För jag hade precis tio minuter då på väg till jobbet och det var ett ganska stressfyllt jobb. Och som gravid så jag var lite rädd för stress och tänkte att jag kanske ska börja meditera för att sänka stressen. Och då fick jag min första regelbundenhet i meditation bortom yogan så att säga och kände att det här var otroligt spännande. Så det var min första upplevelse av meditation. Jag tycker nästan varenda gång jag mediterar att det är som att jag upptäcker meditation på nytt. Det är som att det finns nya lager, nya saker att upptäcka.

Axel Wennhall – 13:38
Jag tror det är att just det perspektivskifte att förstå och framförallt uppleva hur hela tiden det finns en fräschhet i det innevarande ögonblicket. Och att meditation på ett sätt är en upptäcktsfärd. Och det pratar ju ni om i eran serie eller era serier för barn och ungdomar också. En annan sak som jag tänkte på som ni båda pratade om var just den här snällheten mot en själv. För det var, de som har lyssnat på den här podden, framförallt i början vet att jag pratade väldigt mycket om att vara snäll mot sig själv. Och jag gör det fortfarande, att det var den typen av insikt som landade in i mig också. Jag har tänkt mycket på det där, det är jäkligt märkligt att man inte är snäll mot sig själv. Å ena sidan så tränar man inte så mycket på det, vi har inte så många delar i vår uppväxt där vi får träna oss på det. Jag tänker också att i att bli vuxen så är det väldigt lätt att vi börjar identifiera oss med en person som vi vill vara. Eller vi börjar skapa en sorts identitet, det tillhör också att kliva in i vuxenlivet. När man gör det så är man på ett sätt inte sig själv. Och det jag tänker att vi alla tre upplevt, och som jag misstänker att många av de som också har lyssnat på, är ju att man kommer i kontakt med sig själv genom yoga eller meditation. Och i den stunden, oavsett om man ligger där på shavasana eller går på bikramyoga och djupandas eller sitter i en meditation, så är man bara här. Och då kommer den här snällheten automatiskt. För det är så självklart, varför skulle man inte vara snäll mot sig själv? Det finns inte ens en dimension att man skulle slå på sig själv. Utan man behöver identifiera sig med någon inre kritiker eller att man behöver ta sig på ett visst sätt, eller att man behöver vara på ett visst sätt för att den ska dyka upp. Men hur kom du sen i kontakt med Sofia? Vad var det som gjorde att du blev intresserad av att börja jobba med meditation för barn och unga?

Moa Turander – 15:48
Jag hade ju det här jobbet som var ganska stressfyllt. Så jag jobbade som managementkonsult och gjorde det ett par år. Och sen så kände jag att det här är inte någonting jag ska hålla på med resten av livet. Och jag visste inte riktigt hur jag skulle ändra bana. Jag visste att det fanns någonting inom mig som jag ville jobba med någonting meningsfullt. Det har jag alltid haft med mig. Vad det sen exakt skulle vara, det har jag inte riktigt vetat. Jag utbildade mig till näringsfysiolog på universitetet för jag var så otroligt intresserad av hälsa under en period. Och jag har haft olika intressen. Men då var det precis under Covid och jag bestämde mig för att nej, jag vill inte fortsätta på den här konsultbanan med den livsstilen. Och sa upp mig då från jobbet. Och under den här perioden, efterföljande perioden, så fick jag en tid där jag bara, jag måste ta tid nu och reflektera innan jag bara kastar mig på nästa. Och läste då en bok som heter Stillhetens styrka. En gul bok av Daniel Goldman och Richard Davidson. Som är ett samlingsverk kan man säga. Det är två tunga beteendevetare, forskare i USA. Som har sammanställt den mest vattentäta forskningen som idag finns på just meditation. Och jag tror att de första femte sidorna handlar om hur otroligt kritiska de har varit när de har valt ut vilka studier som de har tagit med bland resultaten i den här boken. Men när jag läste den här boken några sidor in så var jag bara så här, men herregud. Alltså vet vi så här mycket? För jag visste en del om meditation. Men blev helt ärligt så här, varför gör vi inte mer när vi vet så här mycket? Och det står ju här ungefär. Det här behöver någon applicera. Så då började jag googla. Vem gör det här idag? Vem applicerar meditation i skolan då till exempel? Och då, det första som föll mig in var att söka på barnyogalärare. Och då på Yoga Yama hittade jag dig då, Sofia, som är en av barnyogalärarna. Då såg jag att Sofia hade en hemsida som heter Yogi Teens. Och såg jag, men Gud, hon gör ju det här. Hon har ju börjat. Och skrev ett mail. Och var bara så här, det här vill jag jobba med. Jag vill vara engagerad. Och berättade om min bakgrund. Och sen träffades vi. Och sen blev vi väldigt goda vänner ganska snabbt. Så på den vägen var det.

Axel Wennhall – 18:48
Och nu driver ni tillsammans Meya Minds. Vill ni berätta lite grann vad ni gör i skolor?

Sofia Kingstedt von Corswant – 18:56
Moa nämnde ju också Yogi Teens. Så jag kanske också ska säga att det hette Yogi Teens innan under de år som jag drev det själv. Och också första åren som vi jobbade tillsammans. Men ja, idag heter vi Meya Minds. Och det vi gör, det är att vi är ute och träffar elever. Både på grundskolor, högstadium och gymnasium. Och tillhandahåller egentligen övningar, meditationsövningar. Och olika former av verktyg som ungdomarna och barnen kan använda i skolan. Så vi har tillsammans byggt en utbildningsserie. Som utgår ifrån både det som de tidigare åren med Yogi Teens landade i. När jag sammanfattade och tittade så här. Okej, vad är det som fungerar? Vad är det som saknas i skolan? Och vilka områden är det eleverna behöver stärkas inom? Eller liksom hitta de här verktygen inom? Plus det då som Moa läste i den här boken, Stillhetens styrka.

Moa Turander – 20:17
Ja, det var fyra områden som man hade kommit fram till kan förändras i hjärnan rent fysiologiskt. Och det är de här fyra områdena som vi arbetar med.

Axel Wennhall – 20:27
Just det. Vill du berätta lite snabbt hur de fyra är?

Moa Turander – 20:30
Så det första området är då koncentration, så koncentrationsförmåga. Det andra området är återhämtning från stress. Det tredje är tankar och känslor. Och det fjärde är självmedkänsla, så relationen till oss själva.

Sofia Kingstedt von Corswant – 20:49
Och det som också var så himla fint med de här fyra områdena som de hade liksom sammanställt i boken var samma områden som vi lade märke till efter att ha sammanfattat de här åren då med Yogi Teens som eleverna behövde stärkas inom. Så det gav oss liksom en validering på något sätt i att kunna fortsätta och vidareutveckla den utbildningsserie vi har idag. Så vi har både en lärarföreläsning där lärarna får ta del av delar av den här vetenskapliga bakgrunden. Men även hur lärarna kan använda övningar, meditationsövningar i klassrummet. Och även vad det kan ge för effekt och även testa. För att vi båda två är liksom övertygade om att den upplevelsebaserade inlärningen behövs på något sätt för att själv sedan vilja fortsätta.

Axel Wennhall – 21:55
Just det. Så för att förstå det rätt, när ni är ute i skolor är det att ni utbildar lärare så att de sedan kan göra det här själva i klassrummen? Eller är det att ni guidar elever? Eller gör ni bägge ock?

Moa Turander – 22:10
Vi är båda delar. Så det som Sofia berättade om, det är den här lärarföreläsningen där vi utbildar lärarna. Men vad ska jag säga, vår huvudsak av vår verksamhet sker med eleverna. Så att vi kommer in i klassrummen och kör oftast workshops med dem, runt en timme långa, lite beroende på ålder. Där vi pratar om varför kan det vara bra att meditera men också kör avslutande. Det första de får göra är att lägga ner huvudet i bänken och bara så här, här inne behöver ni inte göra någonting, ni får vila, ni får till och med sova om du vill. Det är en oerhört tillåtande atmosfär. För där inne handlar det inte om prestation utan tvärtom om att hitta in i vilan. För det har vi sett att det är första steget att nå de andra delarna av meditation, de andra fördelarna, det är att någonstans börja med stillheten. Att få in det i små doser. Och så tycker de att det är skönt, så här, gud vad skönt, jag känner mig så avslappnad. Och då vill de fortsätta. Ska vi göra den här övningen? Okej, ja. Då finns det en motivationsspiral.

Axel Wennhall – 23:33
Just det, okej. Att väcka nyfikenheten hos dem gör ni genom att bjuda in till någon sorts en miljö som inte behöver prestera?

Sofia Kingstedt von Corswant – 23:46
Jag tänker också bara på skillnaden när vi kommer ut i form av Meja Minds till att, jag är ju också idrottslärare, till att jag kanske har yoga och meditation inom ramen av undervisningen. Det blir en skillnad för att där vet de ju ändå, okej, Sofia är vår betygsättande lärare, då är det prestation. Fast en yoga och meditation inte handlar om det så behöver de ändå prestera på något sätt. Men när vi kommer dit, precis som Moa säger, då vet de att okej, det här är inte våra lärare, här kommer två andra vuxna, här får vi slappna av. Så vi pratar ju jättemycket om just vikten av att hitta de här tillfällena i sin tillvaro. Och så i alla meditationer så pratar vi om det där, att försöka slappa taget om prestation och tillåt att bara vara. Och det är ju precis som Moa säger, det är verkligen det som de uppskattar mest, att få den där stunden att vara totalt avslappnad. Jag tänker på någon ungdom här som berättar att han hade fått en rysning som han inte hade fått på flera år, för förmodligen hade han inte varit i det avslappnade tillståndet på väldigt, väldigt länge. Så den upplevelsebaserade inlärningsformen är jätteviktig för oss. Samtidigt som vi också ser att det är väldigt viktigt att prata om de här studierna som gjorts. Det är inte våra studier, men det är studier som har gjorts inom de områden som vi jobbar med. För det motiverar också vissa elever. Och även personalen och skolan. Så vi pratar ju också mycket om vad som kan hända. Det handlar inte om prestation, men att man har sett vilka fördelar som kan komma på kort sikt och vilka fördomar, fördelar som kan komma på lång sikt. Ja, men just det här liksom att okej, så här fungerar nervsystemet. Tar jag långsamma och djupa andetag under två minuter, då finns det en chans att jag sänker mitt stresspåslag i kroppen. Oj, wow! Det här skulle jag ju kunna göra inför ett prov till exempel. Och sen har man några elever som tycker det här är jättespännande. Och då pratar vi om den här långsiktigheten. Okej, märker du att du är stressad och du tycker det är nice med den här andningsövningen. Ja, men gör du den nu kanske varje dag, två minuter, det är inte lång tid. Då finns det en chans att du blir mindre reaktiv i vardagen och kanske har hittat ditt verktyg för att slippa bli så där superstressad inför provet. Och det motiverar också elever. Så därför tycker vi att det är så viktigt att vi har både och. De måste få testa själva. Men det verkar också vara avgörande att höra liksom att okej, så här fungerar det och det här händer i kroppen.

Axel Wennhall – 27:04
Vad märker ni för resultat? Alltså vad säger eleverna till er och vad säger lärarna och skolorna som ni är ute på?

Moa Turander – 27:13
Jag tror att vi båda kan säga att 100 procent av dem som har träffat oss av eleverna säger att det på något sätt har givit dem någonting. Och sen finns det en del av dem som tycker att det har givit dem väldigt mycket. Och det där är ju ofta individuellt beroende på hur mycket de har varit delaktiga. De lärarna som har varit med oss har ju varit, vad jag kan minnas, alla väldigt positivt inställda. Det är vissa lärare som har varit med på våra klasser och de får ju själva då känna på effekten och bli lugna. De behöver ju det själva. Så det har ju varit otroligt uppskattat.

Sofia Kingstedt von Corswant – 27:58
Jag tänker också på en rektor där vi hade ett av våra längsta samarbeten. Vi var väl där i tio veckor i streck och träffade samma elevgrupp en gång i veckan. Och den rektorn liksom, eller deras utmaning var att få elever till skolan och att de skulle stanna kvar i skolan. Så hon såg ju liksom de här ringarna på vattnet av att vi hade varit där på just närvaron. De ville komma till skolan och de eleverna jämförde också oss med pingisbordet i skolan. Yoga och meditationen är lika bra som pingisbordet i skolan. Så att det ökade också motivationen och närvaron. Sen är det ju oftast den här liksom kortsiktiga effekten eller känslan. Gud, jag känner mig så lugn. Jag har till exempel yoga och meditation varje måndag morgon på Södra Latin där jag också har en anställning. Utan att jag liksom har frågat de eleverna så säger de själva det så här. Åh, på matten efter. Jag sitter där och bevittnar och ser hur mina klasskompisar är stressade. Och bara rör sig och kan inte sitta stilla. Och jag bara sitter där, stilla och ser allt som sker. Men blir inte berörd. Och jag tycker den är så himla fin någonstans. Jag har inte sagt någonting. Där har jag verkligen inte sagt någonting om effekterna. Utan de har bara fått öva. Och där har de själva landat i just det som man själv vill uppnå bland annat ju när man mediterar. Man vill ju att det ska smitta av sig på sin vardag sen. Okej, det är väldigt stressfyllt runt om mig just nu. Men här sitter jag lugn i båten. Typ.

Axel Wennhall – 29:53
Jag tror många som mediterar har den här känslan att man vill ge det till sina barn och man vill föra in det. Man har kanske också en känsla att tänka om. Jag hade upptäckt det här tidigare. Det var mycket lidande. Det hade kunnat besparat mig. Men det vi som mediterar och vi som känner så, det vi gemensamt har är ju en motivation. Och det låter också på er som att de resultat och de eleverna som ni får den här feedbacken av har en sorts motivation. Man har liksom fått en liten aha, okej, det här ger. Men hur är det med de elever som kanske inte får den här motivationen, som inte känner att det här är någonting för dem? Hur kan ni tackla det i ert arbete?

Sofia Kingstedt von Corswant – 30:43
Alltså om jag ska vara helt ärlig så tror jag aldrig vi har mött en elev som har varit delaktig i typ vår serie 8-10 veckor som i slutändan säger det här har inte gett mig någonting, jag vill inte vara här. Jag hade varit med om det. Men det som kan ske om skolan inte lägger det som en obligatorisk händelse, aktivitet, det är ju att elever kanske tänker att det här är ingenting för mig, jag går inte dit. Så där ser vi verkligen ett värde i att det bör vara obligatoriskt i början. För att oftast är det ju de som kanske kommer få mest utav det som egentligen inte skulle gå dit. Jag tänker till exempel på vårt område koncentrationsförmåga, där pratar vi mycket om multitasking, att vissa individer har tendensen till att göra väldigt många saker samtidigt. Och där pratar vi bland annat om en studie där man har sett att vi då som kanske har tendensen till att göra väldigt mycket saker samtidigt kanske får en snabbare och större effekt av övning inom det området. Så att obligatoriskt och att de kommer dit och övar.

Moa Turander – 31:58
Men det är klart, det finns ju såklart elever som inte tycker att nej, det här vill inte jag göra av olika skäl. Och det kan ju vara så just då för dem i deras liv. De kanske har varit med på en introduktion, men då har de i alla fall fått några svar som förhoppningsvis kanske följer med dem i livet. Jag bara tänker tillbaka på mig själv, om jag hade varit så mottaglig när jag var 13-14, jag vet inte. Nej. Men man kan ju också tänka att vi sår ett frö hos dem som inte deltar i hela serien. Bara för att förklara då, vi kör oftast minst fyra tillfällen med samma grupp. Så en gång i veckan. Ofta kör vi åtta gånger med samma grupp. Och det är en klass då, normalt sett. Så vi träffar de här eleverna flera gånger. Sen har vi haft ungdomar som tyckte att åh vad läskigt, inte velat vara med de första gångerna för det är någonting främmande. Och sen har de kommit med mot slutet. Och när de väl kommer in och vi får liksom chansen, eller vi får ett grepp om dem. Jag tänker på att till exempel på de här tjejerna som kom in, vet vilka jag tänker på, typ sista gången. Och dem, för det var så konstigt, nej varför ska vi göra det här?

Sofia Kingstedt von Corswant – 33:23
Och där var det inte obligatoriskt, där fick man komma och de hängde ju alltid utanför, i korridoren typ.

Moa Turander – 33:28
Exakt. Och med just den gruppen så gjorde vi lite mer fysisk yoga faktiskt, för att det här var en grupp som hade lite olika, ja de behövde lite mer, någonting mer att fokusera på. Vilket fungerade fantastiskt bra. Och då i slutet, de där tjejerna var ju såhär, men gud kan inte du komma hit för vi liksom, i avslappning så tryckte vi litegrann på ryggen och dem, alltså det var som att de gick liksom från att vara helt skeptiska till att tycka att det var superskönt. Och det var också där den där killen sa såhär, jag fick en rysning, wow jag har inte fått det på tre år. Så att ja, vi anpassar ju också vårt sätt att arbeta, vi har meditation i vårt, någon slags ankare i vårt arbete, men det finns grupper där det är svårt att bara sätta sig rakt upp och ner och meditera. Och då har faktiskt den fysiska yogan blivit ett väldigt bra verktyg för oss, för att göra någonting lite mer, men ändå så kommer vi ner i avslappning och så får vi in effekten på så sätt.

Sofia Kingstedt von Corswant – 34:32
Och vi försöker också liksom hålla, det är klart att det alltid finns elever som kanske inte vill eller känner liksom att det här är inte för mig eller, ja jag vet inte, olika anledningar, men där försöker vi ändå såhär, stanna kvar i rummet, att blunda är valfritt, du kan sitta med penna och papper, du kan sitta och titta ut genom fönstret, men stanna gärna i rummet, för det som händer i ett klassrum är ju helt otroligt. Från att liksom komma in där och det är hög volym och de flesta eleverna rör lite på sig och det är lite såhär rastlöst och till att såhär, komma ner i varv, panna ner i bänken och det är tyst. Så fast en elev kanske inte är med och gör övningen, så får ju denna eleven ändå någonting utav att vara där. Så att, ja man får göra anpassningar.

Moa Turander – 35:30
Exakt.

Axel Wennhall – 35:31
Det jag tycker är så fint med att ni får in det i skolan är ju att jag vet inte om meditation verkligen är för alla. Om man ser liksom bara essensen av meditationen, närvaro och medvetenhet så är det ju självklart för alla, det är vårt naturliga tillstånd och att lära sig att hantera sina känslor, att inte tro på sina tankar, alltså de delarna är helt övertygad om är gynnsamma för hela mänskligheten, men själva formen, hur det ska gå till och ni pratade ju om det att ni kunde också lyfta in mera både avslappning men också rörelse, att det finns olika former för att komma i kontakt med sig själv och vara närvarande. Men det jag tycker är så viktigt är att börja förflyttningen i samhället från att, men vi vet ju alla när vi växer upp genom idrotten i skolan bland annat, att om vi rör oss fysiskt så mår vi bättre. Att inte sitta still för länge till exempel. Men det betyder ju inte att alla kommer älska att spela fotboll eller alla kommer älska idrottsklasserna. Jag tänker att det är lite samma sak när det kommer till vår mentala hälsa, att börja få in de här elementen och att skapa en förståelse för att det här är vad det kan ge. Så prova själv, för det är ju det vad meditationen är, prova själv, upplev, vad ger det här för dig? Det är som ett litet experiment som vi gör när vi mediterar. Och jag tror också att, för det har kommit en, vi har ju pratat lite kort om det bara, och det har kommit en studie, jag tror den kom förra året från Oxford University som är en av de största studierna som har gjorts på mindfulness i skolan. Där man har, jag för mig att det var upp till 26 000 barn som var med i den här studiepopulationen. Och den visade tyvärr att i den studien så gav inte mindfulness någon effekt för den mentala hälsan. Och jag har för mig att studierna är formade som så att lärarna fick lära sig lite mindfulness och sen skulle de implementera det i sina klassrum. Och det det däremot visade var att för lärarna så mådde de mycket bättre. Det minskade liksom burnout rate, vad heter det i svenska?

Sofia Kingstedt von Corswant – 37:54
Risken för utbrändhet.

Axel Wennhall – 37:57
Och arbetsklimatet i skolan blev mycket bättre. Så det hade såna positiva bieffekter. Men det man kom fram till i studien var just att idén om mindfulness ger inte så stor effekt. Men att praktisera mindfulness, det är det som ger resultat. Man fick inte riktigt de här ungdomarna att göra det. För vissa tyckte att det var för tråkigt. De fick inte den här känslan som ni beskrev att de kunde få i klassrummet när de bara fick lägga ner huvudet och bara vara. Den känslan av någon typ av frid skulle man kunna kalla det. Och närvaro. Och det tycker jag, det belyser någonting att det här är helt upplevelsebaserat. Och har man inte upplevt det så kommer det inte kunna ge resultat och man kommer inte kunna få den motivationen. Men även att det som den här studien inte kan mäta, de kunde mäta den effekterna på barnen, jag tror de var 11 år som sagt, deras mentala hälsa just där och då. Men vilka ringar på vattnet kommer det här ha i framtiden? Att de har fått det här verktyget, de har fått lära sig att det finns det här verktyget, kan förhoppningsvis bespara många av de här barnen lidande framöver. Och att, just det, men jag fick ju lära mig mindfulness när jag var liten. Att det väcker en sorts nyfikenhet lite längre fram. Och det vet vi inte.

Moa Turander – 39:20
Precis. I bästa fall så sänker det ju tröskeln för att vid ett senare tillfälle komma ihåg någonting.

Sofia Kingstedt von Corswant – 39:28
Och jag tänker också på, jag har ju berättat för er exemplet där om min ena son och hans fantastiska förskoleklasspedagog han hade. För att hon hade ju två sätt att få klassen att hålla sig lugna. Hon sa själv att hon aldrig behövde höja rösten. Och sen hörde man hennes kollegor i korridoren såhär, sitt stilla nu, tyst tyst tyst, nu ska vi börja. Men hon gjorde det aldrig. Och hennes ena grej då, det var gitarren. Hon tog upp den och spelade och så började alla sjunga och sen blev det liksom lugnt. Och det andra var en meditation. Jag vet knappt om hon uttryckte att det var en meditation. Men det det gick ut på var ju att ge gruppen ett verktyg för självreglering. Så när det blev såhär stissigt i klassrummet och de inte kunde sitta stilla, då skulle eleverna liksom hitta till, vi har en av de övningarna med i vår serie, men det är som en fingerramsa. Man sitter stilla och så ska man flytta tummen till ett av de andra fingrarna i taget. Och det hon uppmanade dem, det var ju att fortsätt tills du känner att du har lugnat ner dig. Så här kommer en impuls att du vill prata med en som du sitter bredvid eller liksom vill börja fnittra. Sitt kvar, fortsätt tills du känner att du har lugnat ner dig. Och det där, det här är ju snart, det här är ju tre år sedan. Och apropå det här ni pratar om så här ringar på vattnet, det här pratar ju Albin om. Och han vet ju såhär, ja men det där kan man göra om man har svårt att sitta stilla eller tappar koncentrationen. Så att det är klart att alla som, alla elever i en klass på 33 liksom, det är klart att alla inte går därifrån och bara jag älskar att meditera och kommer fortsätta. Men förmodligen ger det ju något. Och så kanske det är någon som bara såhär har hört, jaha, det här kan man göra. Eller det här kan man göra. Ja och det där var ju skönt. Så att det ger ju ändå, precis på samma sätt som vi ska lära oss, ja, multiplikationstabellen eller att skriva snygga uppsatser så är ju det här också en kunskap som alla borde lära sig.

Axel Wennhall – 41:53
Ja, det är verkligen ett verktyg för livet.

Moa Turander – 41:56
Nej men jag tänker också på hur vi jobbar med ungdomarna och barnen. Så att, jag menar när vi pratar om meditation, för oss har ju det blivit ett ganska brett begrepp. Och vi ser ju att när vi jobbar med ganska konkreta saker såsom vår hörsel till exempel, med ungdomarna, så ligger det väldigt nära till hands. Så vi har en övning till exempel där vi bara ber dem att, om de vill, sluta ögonen och se nu om du kan börja lyssna och höra ljuden som finns utanför det här rummet. Så se nu om du kan lyssna och bara stanna med ljuden utanför rummet. Och då blir det lite som en utmaning, så kan jag säga, okej, jag ska bara lyssna. Det blir inget svårt. Och sen så ber vi dem, okej, flytta nu in uppmärksamheten inne i klassrummet och se om du kan lyssna på ljuden här inne. Kanske hör en klasskompis röra på sig eller kanske ditt eget andetag. Så får de stanna med de ljuden ett tag. Och då blir det liksom under den här övningen, för det är bara hörseln, det är ju inga konstigheter. Efter ett tag så blir det helt tyst. För alla sitter och fokuserar på de här olika ljuden. Och det är också en sorts meditation för att vi för uppmärksamheten till ett objekt och bibehåller det där.

Axel Wennhall – 43:23
Verkligen.

Moa Turander – 43:24
Så man kan säga, inte lura, men vi har vissa övningar som vi vet att börjar vi där, då får de en upplevelse automatiskt.

Sofia Kingstedt von Corswant – 43:37
Vi pratade ju också om mentala övningar.

Moa Turander – 43:42
Ja, precis. Jag vet inte vilka övningar de använder i studion för jag har inte läst den. Men det vore intressant att se vilka övningar de använder.

Axel Wennhall – 43:49
Och på tal om övningar och meditationer så känns det, jag vet att jag talar för både mig, Gustaf och Johanna som vi jobbar med, så himla fint att nu kunna erbjuda meditationer för barn och unga. Jag tänkte att vi kanske kunde prata lite grann om det, för ni har ju valt att göra två kategorier. En som är för barn och en som är för ungdomar. Först och främst, varför valde ni att göra två kategorier och vad tänker ni i åldersspann, om man lyssnar på det här och vill meditera tillsammans med sitt barn? Kan man placeras in på det sättet?

Sofia Kingstedt von Corswant – 44:39
Ja, precis. Varför vi har två olika kategorier, det handlar väl, en av anledningarna är ju lite ordval. Hur vi väljer att uttrycka oss och på vilken nivå vi kan prata om hur vår inre kritiker fungerar eller vad som händer i kroppen. Vi är stressade och så vidare. Det var väl därför vi valde att dela upp det lite grann. Om man tittar på våra övningar för ungdomar så pratar vi ju mer kring vad som kan hända och hur våra tankar och känslor fungerar. Det är en av anledningarna. För barn använder vi också symboler och målande språk. Vi har också några meditationssagor där man istället för att man gör något själv kan lyssna till Björnen Meja som kanske har en jobbig tanke och så får man följa henne på hennes lilla upptäcksresa inåt när hon börjar upptäcka de här tankarna, vad som händer då och så vidare. Det blir lite mer lekfullt. En annan övning som vi har med barnen är ju ballongen där man ska tänka att magen är en ballong som man fyller med luft och tömmer med luft. Så vi har hela tiden någonting att hänga upp övningen på. En regnbåge med alla färger, en ballong, en björn och så vidare.

Moa Turander – 46:21
Jag tänkte bara också tydliggöra för lyssnarna här att vi har då två ålderskategorier. En ålderskategori är för de yngre barnen och där har vi satt som någon sorts övre gräns runt 11. Men däremot betyder inte det att de barnen som är över 11 eller 12 inte kan lyssna på materialet för de yngre barnen. Och sen då har vi den här ungdomskategorin. Så det är väldigt individuellt så klart. Jag har en bonusson som är 11 men han är typ som 18 ibland. Så jag tror att det är väldigt individuellt. Man får väl testa sig fram lite grann. Men som sagt, för de yngre barnen har vi ett innehåll som ska fungera för barn som är lite mer rastlösa och kanske vill höra en saga och lite mer spänning på något sätt.

Axel Wennhall – 47:17
Och vad tycker ni, när kan man börja meditera med små barn? Alltså vilken ålder kan man börja introducera det här?

Sofia Kingstedt von Corswant – 47:25
Jag tror att det är väldigt individuellt. Men jag tänker liksom våra meditationssagor och ballongen och regnbågen tycker jag absolut testar med en tre-fyraåring. Och som Moa sa, gör det tillsammans med ditt barn. Och de är ju väldigt lekfulla. Men låt säga att ditt barn tröttnar eller säger nej, då är det bara att stänga av. Men det jag har märkt med mina barn är ju liksom att stunden innan de ska sova, där finns det ett sånt fönster. Här är det möjligt. Och de har båda en favorit nu som är den magiska penseln. Och den har jag ju kört sedan de var tre. Så jag tror att det är individuellt. Men det viktigaste är nog att som förälder inte själv har en idé så här nu ska jag meditera med mina barn varje dag. Utan verkligen så här gör det kul, gör det lekfullt, de verkar vara sugna idag, då gör jag det. Så att det inte blir något krav utan att man gör det när det passar barnen.

Axel Wennhall – 48:35
För när jag har lyssnat på era meditationer, både för barn och ungdomar, så slår det ju mig att det finns ju ett stort värde också för vuxna att lyssna på det här. För det tar en tillbaka till enkelheten. Att ibland är det nästan skrattretande hur enkelt det här är. Och hur naturligt det är. Och det kan vara lite, vi kan glömma bort det lite grann ibland i tankarnas trassel eller liksom intellektuella resonemang. Här, det här, vad händer här och nu?

Sofia Kingstedt von Corswant – 49:14
Jag tycker också att det är något avslappnande i att göra det på det här lekfulla sättet. Så här, jag och alla kan ju ha en ballong liksom som man fyller med luft. Det är ju inte bara barn. Så att absolut, det är ju verkligen någonting som också vuxna kan göra och även ungdomar. Så fastän vi har de här två kategorierna, så så här, hitta det som du gillar eller dina barn gillar. En ungdom kan ju också lyssna på en saga, en meditation-saga.

Axel Wennhall – 49:46
Du var inne på det lite grann Sofia, att inte pressa barnet att meditera. Jag tänkte att, vad har ni fler för tips? Alltså vad är det för bra saker för oss föräldrar att tänka på när man vill introducera meditation för sina barn?

Moa Turander – 50:07
Vi har två lite olika erfarenheter. Jag har en dotter som är sju år som, vi lyssnar alltid på sagor innan vi ska gå och lägga oss eller att jag läser för henne. Och sen har jag testat att liksom köra meditation, men då, det är de här sagomeditationerna som hon tycker, ja, men det kan jag tänka mig att köra liksom. För annars finns den här lilla kravbilden tror jag hos henne som hon säger nej, det vill jag inte göra. Men däremot ser jag henne sen med sin kusin som är tre år när hon skulle natta honom, så här, så Elliot, andas in och andas ut. Så någonting har hon ju liksom.

Sofia Kingstedt von Corswant – 50:47
Ja men jag tänker det så här, barn gör ju det som man själv gör och kanske inte det man säger att man ska göra på något sätt. Så så här, ja, vill du själv testa, ja men som du sa Axel, de här övningarna kan man ju likväl göra som förälder och som vuxen. Så gör det själv, då kommer de ju förmodligen liksom kanske haka på. Men jag har verkligen hittat det här fönstret precis innan liksom nattning. Där verkar de vara mottagliga, mina barn, och vi har ju nästan gjort det som ett ritual efter sagan, eller Albin har läst det själv och Felix blir läst förr. Efter det, då kommer den nära stunden. Så att, och även kanske man kan ju också försöka hitta liksom en plats i hemmet som man på något sätt betingar med det där liksom. Okej, här gör vi ingenting annat. Här har vi det liksom lugnt och avslappnat.

Moa Turander – 51:45
Mm, men jag tror framför allt det här med att inte sätta en kravbild eller förväntan är viktigt.

Axel Wennhall – 51:52
Guida in lekfullheten, gör det tillsammans. För jag vet att vi har ju pratat om det också inför era meditationer, att även vara delaktig och nyfiken på vad barnen upplever. Så att man inte hamnar i en meditation för ett framtida mål, utan att man är kvar i den här upptäckten, i det här utforskandet. Vad tänker ni kring det? Hur kan man använda en meditation för barn och sen vara kvar i det samtalet? Hur gör ni själva där?

Sofia Kingstedt von Corswant – 52:28
Då tänker jag på en av dina meditationer, Moa, Resa upp över månen. Där var det så himla kul, för att min nioåring, hans utmaning har verkligen varit att sätta ord på känslor eller uttrycka det här tycker jag är jobbigt. Så att de här meditationerna har ju blivit jätteviktiga för honom. Resa upp över månen handlar inte om just det, men bara som ett exempel på att vara kvar i samtalet. Efteråt, alltså han var så engagerad. Mamma, när jag flög upp, jag hade en röd mantel på mig. Alltså du skulle sett, jag flög så högt upp. Och den där fågeln, han var liksom kvar när jag var på väg ner. Så han var väldigt engagerad och ville prata om det. Och sen är det en annan meditation där man ska hitta exempel, typ en gång när du var väldigt arg, hur känns det i kroppen? Vilken färg har den känslan? Oj, oj vad Albin fick kämpa. Han tyckte det var jättejobbigt. Och där var det jättevärdefullt att jag var med. Nu var det ju jag som gjorde den, men jag tänker om man lyssnar på den, att det kan finnas ett värde i att pausa. För han behövde ju lång tid på sig. Och jag kunde liksom inte skynda vidare. Mamma, men jag kan inte komma på något tillfälle så här. Men, så jag fick ju hjälpa honom. Men kan du inte komma på någon gång när du kanske var arg på lillebror? Ja, jo, okej. Så att ett värde är att stanna, att pausa och ställa de här följdfrågorna. Ja, det är också väldigt kul att höra på allt det här som de upplever.

Axel Wennhall – 54:08
För jag tänkte att vi skulle prata om några av de övningar ni gör. Inte nödvändigtvis för att vi behöver gå igenom övningarna, utan för att det finns vissa värden i dem som jag tycker är viktiga att ta upp som en sorts medskick vad meditation för barn kan ge. Och vad vi tränar på. Den första som då är i meditationer för barn och som du redan har varit inne på är den magiska penseln. Kan inte du bara berätta lite grann, Sofia, om den magiska penseln och vad den övningen går ut på?

Sofia Kingstedt von Corswant – 54:48
Det är en avslappningsövning som man också kan kalla kroppsscanning. Så i övningen går man liksom igenom kroppen, från tår och vidare upp i fot och vad och knä och så vidare upp hela vägen. Och det vi gör då för att liksom på något sätt bjuda in till den här magiska grejen i den här övningen och även till att barnet inte ska tröttna, så ska barnet föreställa sig en pensel. Och man ska också bestämma vilken färg. Och bara den grejen, jag har gjort den här någon gång på en familjeyoga med flera barn. Och när jag var där så här, har du en favoritfärg? Vilken färg vill du att din pensel ska vara? Helt plötsligt satt alla barn och räckte upp handen och bara, Sofia, min pensel är lila! Min är röd! Så det bjuder verkligen in till något. Och då blir det också lättare för dem att sen följa med i den här kroppsscanningen. För det är ju penseln i deras färg som är magisk och hjälper kroppen att bli mjuk och avslappnad. Så penseln stryker över olika delar av kroppen och sen är penseln också väldigt snäll. Så kommer man till en del av kroppen, ja men låt säga att man har magknip, då kanske det är jättejobbigt att stanna där och säga nej jag vill inte känna min magknip. Jag vill bara härifrån. Ja men då kan man liksom, eller då pratar vi om att den är snäll, den rör om, den tar hand om. Fastän du kommer till ett ställe som kanske känns lite så här obehagligt, så stannar den där och stryker lite extra mycket och tar hand om det.

Axel Wennhall – 56:37
Jag tycker det är en fin och lekfull metafor för hur vi kan flytta uppmärksamheten, alltså träna hur vi flyttar uppmärksamheten men också vilken typ av uppmärksamhet vi har till oss själva. Och att egentligen aktivera den snällheten som finns i oss. Den andra övningen som jag tänkte på för barn, det finns ju massvis i era serier men som också liksom, jag blev så glad när jag hörde den och tyckte den var så fint att kunna få in till barn i en yngre ålder, är en övning som heter En present fylld av kärlek. Vill ni berätta bara lite kort om den?

Sofia Kingstedt von Corswant – 57:24
Precis, den handlar om, man kan säga att det är en variant av den som vi vuxna kanske känner igen som heter Kärleksfull vänlighet. Så det är en meditation som handlar om att öva på att visa omtanke och välvilja till olika personer i sitt liv. Och varför den heter En present fylld av kärlek handlar också om att när vi övar på att vara snälla mot andra så ger vi ju oss själva också något i det. Nu tänker jag återigen på min nioåring för jag gjorde den här övningen för några dagar sedan. Alltså man såg ju på hela han nu, han blev så här lugn och så här stolt på något sätt när han gjorde övningen. För att man ska först tänka, visualisera att man har den här personen framför sig som man tycker om. Och sen så när man har gjort det så ska man också känna i kroppen, hur känns det när jag tänker på den här personen som jag tycker väldigt mycket om? Och sen så ska man upprepa snälla fraser som handlar liksom om att jag tycker om dig och jag önskar dig ett najs liv typ. Och sen när man har gjort det så ska man igen vända upp verksamheten inåt. Hur känns det i min kropp nu när jag har varit snäll och omtänksam mot den här personen?

Axel Wennhall – 58:55
Nu minns jag inte exakt fraserna ni använder men jag tycker också att det är så fint, de är anpassade utifrån, okej men de klassiska metafraserna brukar ju gå att lyda ungefär må du vara lycklig etc. Men jag har också skrivit om dem litegrann så att det passar ett barn och när jag själv läste dem så var det återigen, den här väckte den här, ja men det är klart att jag vill det här för mina bästa vänner och kan jag sen utgöra den här ringen större och större och större? Vilka effekter har det? Och jag tyckte det var så fint att du tog upp att mätta också är ju en övning, jag tycker Dalai Lama har sagt det så bra när han sagt att mätta är en övning på medkänsla för andra är egentligen en självisk handling. För det är vi själva som mår bra. Men det är en klok självisk handling för det bidrar också till andra människors utveckling och välmående. Och när det kommer sen till ungdomsmeditationerna så var det två meditationer som jag har plockat ut och den första är Hej tanke inte nu. Vill du berätta litegrann om den då?

Moa Turander – 1:00:06
Det är en tanke, eller det är en meditation där vi får möjligheten att identifiera när en tanke kommer. Och det här är ju för många den stora utmaningen för att oftast så när vi sitter och ska fokusera på till exempel andetaget eller det vi hör i vår omgivning eller vår kropp så kommer ju tankarna automatiskt och här handlar det om att börja med väldigt mycket snällhet, medvetandegöra Aha, nu tänker jag på någonting och då på ett ganska liksom vänligt sätt då säga hej till den här tanken, inte nu istället för att, nej just det nu gör jag fel, jag kan inte eller den här kritiska rösten som vi ofta har en tendens att direkt döma oss själva med. Då kommer den här lilla meningen, hej tanke inte nu, som vi då kan använda oss av för att gå tillbaka till andetaget tror jag att det är i den här meditationen.

Axel Wennhall – 1:01:22
Just det du belyser är ju, och det som är så fint i just den sägningen är ju hur meditation inte handlar om att vi ska sluta tänka utan att vi kan ändra relation till våra tankar. Och det är så lätt hänt också när man börjar meditera och kanske upplever tillstånd av klarhet, fokus, närvaro, att man också börjar få in någon sorts motstånd mot sina tankar. Och om inte annat det som du var inne på att man ser det som en misslyckad meditation för att man tänker hela tiden. Men också det där, så liksom hej tanke, det vänliga, du är, det är okej, för det är det som händer just nu. Och sen inte nu, där visdomen finns. Att vi har det valet att okej, men just nu för den här stunden så behöver jag inte plocka upp den här tanken. Jag behöver inte tänka på den mera utan jag väljer att rikta min uppmärksamhet, i det här fallet till er och det här samtalet. Och det här låter så enkelt, men vilken effekt det kan göra i ens liv. Hej tanke, inte nu.

Sofia Kingstedt von Corswant – 1:02:30
Och jag börjar direkt tänka på någon gång när vi var i klassrummet. Att lägga märke till vart vår uppmärksamhet vandrar, det är ju på något sätt själva navet i meditation. Okej, som du sa Moa, nu fokuserar jag på mitt andetag här, för det är vad jag ska göra i den här övningen. Oj, nu kom en tanke där. Och har inte vi då pratat om eller gett instruktioner kring nej, du gör inte fel, du ska bara märka när det sker, sedan återvända. Då kommer ju kanske den där kritiska rösten komma, nej nu misslyckades jag. Så det brukar verkligen vara en sån där aha-upplevelse för elever. Oj, kan jag själv välja? Eller i alla fall uppmärksamma? Nu vandrade min uppmärksamhet iväg till tanken, ja vi tar ett exempel, att jag inte blev bjuden på festen. Ja, vad gör den med mig då? Nej, jag känner mig värdelös. Ja, okej, hej tanke, inte nu, tillbaks till skolarbetet. Åh nej, nu kom den där tanken om, kommer jag få det där sommarjobbet? Hej tanke, inte nu, tillbaks till uppgiften. Så det är ju också den här självmedvetenheten, självkännedomen, som man ger barnen eller ungdomarna när man övar på det här.

Axel Wennhall – 1:03:54
Ja, verkligen. Och just det som du är inne på nu också, bara se skillnaderna. Okej, men hur blir min tillvaro när jag lyssnar och tror på de här tankarna? Och hur är min tillvaro nu när jag bara upplever det här ögonblicket? Och bara se den skillnaden, för det tänker jag också är det som är vår motivation. Att den friheten finns. Den andra övningen som jag plockade ut är, jag tror den heter När det känns tungt . För ni möter ju många ungdomar, och ni har berättat tidigare för mig att många kan känna, ja, liksom tycka att livet är tufft. Kanske känner någon form av meningslöshet.

Moa Turander – 1:04:47
Precis, så att den övningen som vi jobbar med i den meditationen handlar om acceptans. Och vi kände att det var viktigt att ha någon meditation som kan vara till hjälp förhoppningsvis när man mår dåligt. Vi tror också att det kanske är en av de stunderna där man vänder sig till meditation för att man kanske har hört att det hjälper eller känt att det har hjälpt förut. Om man har haft många jobbiga tankar eller sitter med en väldigt jobbig känsla som man har svårt att navigera i. Och precis som du Axel, har ju också i Mindfully flera meditationer där du jobbar med den här REIN-tekniken till exempel. Som också innefattar då acceptans. Så gjorde vi den här meditationen där man helt enkelt får öva på att i första momentet acceptera det som är precis som det är just nu. Och det är ingen enkel uppgift, men når vi acceptansen, det är någonstans där vi i min erfarenhet lyckas öppna upp för att då förvandla eller transformera den här jobbiga känslan eller tanken. Till någonting annat. Så det, enligt min erfarenhet, har varit väldigt användbart att jobba med just acceptans. Mm. Så att ja, den meditationen handlar om det. Och det kan vara en fin nyckel också att ha med sig, tänker jag. Att man kommer på, jamen nu känns saker och ting väldigt svårt eller jobbigt. Att då, acceptans, just det. Jag kan prova att bara acceptera det här. Även fast det känns motsägelsefullt ofta. Bara, okej vad händer om jag accepterar allting som det är just nu? Och det här innebär ju såklart inte att man ska acceptera att man blir, jamen, förtryckt eller mobbad eller någon elak eller… Det ska man liksom inte acceptera. Utan det jag pratar om är att i första handen på liksom en inre plats, känslomässigt. Vad händer om du öppnar upp den där knutna handen? I den här stunden. Den sortens acceptans.

Sofia Kingstedt von Corswant – 1:07:21
Då tänker jag liksom också återigen på ungdomarna vi träffar och liksom… Utmaningarna vi har i samhället för att är vi med om någonting jobbigt? Jag menar om vi bara jämför med när vi var unga innan… Vi hade ju inte direkt sociala medier på våra telefoner och så här… Då satt man, låt säga att man hade varit med om något jobbigt och så satt man på bussen på väg hem. Jamen då kanske det var färre saker som inbjöd till att fly från känslan. Man satt med känslan. Jag tänker på vad en av mina psykologer en dag sa till mig. Sofia, you need to sit with pain. Och det är det lite den här övningen handlar om. Så här, kan du vara kvar i det jobbiga? Kan du låta telefonen ligga? Kan du undvika att scrolla när det känns jobbigt? Kan du försöka stanna kvar i det? Det är inte farligt. För det jag sa där med utmaningen i dagens samhälle, det är som att vi liksom… Hela tiden bjuds in till att fly från det jobbiga. Försvarsmekanismer deluxe, sa jag. Bara scrolla lite här så mår jag nog bra sen. Det vi gör är ju bara att lagra de här känslorna. Någon gång måste de ju få ett uttryck eller få leva ut.

Moa Turander – 1:08:43
Vi är experter på att distrahera oss.

Axel Wennhall – 1:08:47
Det tror jag vi alla kan känna igen oss i. Hur vi hela tiden söker oss till det som är behagligt och hela tiden flyr det som är obehagligt. Och någonstans så bjuder meditationen in oss till att utforska. Okej, men vad händer om vi accepterar det som är precis som det här? Det behagliga och det obehagliga. Och att i det så kommer det fortfarande göra ont när vi tar bort det här lagret av inre motstånd eller inre begär att det ska vara på något annat sätt. Vi legerar oss med verkligheten och i den upplevelsen, i det tillståndet, så kommer vi också i kontakt med oss själva och vi kan ta klokare beslut och vi kommer må bättre helt enkelt.

Moa Turander – 1:09:34
Jag tänker på en gammal sägen. Jag tror att det var när Buddha satt under trädet. Att han återberättade det som att, innan han blev upplyst då, att han bjöd in rädslan på en kopp te. Att han var med rädslan, men inte reagerade, agerade på det.

Axel Wennhall – 1:10:00
Tusen tack för att ni kom hit idag till podden och upplyste oss om meditation och närvaro för barn och unga. Tänkte kanske att vi skulle avsluta med, om det känns okej för er, nu är ni två, men kanske att en av er skulle kunna guida en meditation som man kan göra hela familjen. Som kan passa för både de mindre barnen men även de större barnen.

Sofia Kingstedt von Corswant – 1:10:33
Vilken ära. Okej, så vi kommer nu göra en meditation för vårt hjärta. Och du kan börja med att sätta dig eller lägga dig ner på ett skönt sätt. Och precis som Axel sa innan, är du på språng så går det lika bra så klart att hänga med in i den här meditationen. Du kan ta ett djupt andetag in och dra axlar upp mot öron. Och andas ut. Och dra axlar ner och slappna av i hela kroppen. Du kan nu låta andetaget vara precis så som du vill vara. Stänga ögonen om du vill och låta ditt ansikte mjukna. Mjukna runt dina ögon, i pannan. Ner mot munnen och halsen. Om du vill kan du placera händerna på mitten av bröstet på hjärtat. Här kan du undersöka om du eventuellt kan känna hjärtat slå. Och hur det känns att ha händerna vilandes mot bröstet. Nu vill jag att du tänker på en sak som du har gjort idag som gör dig glad. Det kan vara något som du gjort med en kompis. Kanske att du fick en varm kram av någon. Eller att du kanske har hjälpt någon med något svårt. Så välj en sak som du har gjort idag som gör dig glad. Hur känns det i kroppen när du tänker på det som gör dig glad? Följ ställ dig nu att du öppnar en dörr till ditt hjärta. Och släpper den glada känslan där. Ta ett djupt andetag in. Och ut. Slappna av i hela kroppen. Och känn känslan av glädje i ditt hjärta. Nu vill jag att du tänker på en ny person. Och den här gången på en person som du känner dig trygg med. Det kan vara allt ifrån en mormor, en förälder, en kompis. Välj en person som du känner dig trygg med. Hur känns det i din kropp när du tänker på personen som får dig att känna dig trygg? Följ ställ dig nu att du igen öppnar en dörr till ditt hjärta. Och släpper känslan av att vara trygg där. Ta ett djupt andetag in. Och andas ut. Slappna av i hela kroppen. Och känn känslan av trygghet i ditt hjärta. Stanna kvar med avslappnad kropp. Tillåt kroppen att bara vara en stund. Nu vill jag att du tänker på en ny person. Eller sak. Något som du är tacksam över. För att vara tacksam kan handla om saker, personer eller händelser som du uppskattar. Det kan vara att du är tacksam över en leksak eller ditt rum, pappas goda mat eller en snäll kompis. Det är att vara tacksam. Så välj en sak som du är tacksam över just nu. Hur känns det i kroppen när du tänker på det som du är tacksam över? Föreställ dig nu att du igen öppnar dörren till hjärtat. Och släpper känslan av tacksamhet där. Ta ett djupt andetag in. Slappna av i hela kroppen. Och känn känslan av tacksamhet i hjärtat. Känn nu alla de här tre känslorna. Glädje, trygghet och tacksamhet. Om du vill kan du föreställa dig att de har ett glimrande ljus runt om sig. Och det här glimrande ljuset börjar att sprida sig ut från hjärtat. Och fylla hela din kropp med glädje, trygghet och tacksamhet. Ut i både armar och ben. Fingrar och tår. Hela kroppen fylls upp. Kanske kan känslorna till och med gå utanför din kropp. Och ut till de som du tycker om. Familj, vänner. Och till sist, se om du kan skicka känslan vidare ut i världen. Stanna stilla en liten stund till. Och om du vill kan du tacka dig själv för den här stunden. Och om du haft stängda ögon kan du börja öppna dem igen. Och ta in omgivningen runt omkring dig.

Okänd – 1:18:42
Tack.

Axel Wennhall – 1:18:46
Tack för meditationen Sofia. Och tusen tack Moa och Sofia för det här fina samtalet. Hoppas att ni vill vara med i Mindfully. Vi är väldigt tacksamma för det.

Sofia Kingstedt von Corswant – 1:18:56
Tack själv för att vi fick komma och att vi får vara en del av Mindfully.

Axel Wennhall – 1:19:04
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera från Mindfully med Sofia och Moa från Meya Minds. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Sofias meditation. Och om du vill komma i kontakt med Meja Minds så hittar du deras kontaktuppgifter på vår hemsida mindfully.nu. Och inte minst så hittar ni deras meditationer för både barn och ungdomar i Mindfully-appen. Om du är lärare eller arbetar i förskola, skola eller gymnasium och är intresserad och nyfiken på hur du kan ta in meditation och mindfulness i klassrummen så kan du kontakta oss på vår hemsida mindfully.nu.se. Och är det något vi tar med oss från vårt samtal med Sofia och Moa är det att evidensen finns här. Så nu är det upp till oss att få ut meditation och mindfulness för våra barn och unga. Ta hand om dig så hörs vi snart igen!